Pandemin förvärrar för textilarbetarna i Bangladesh

Som världens näst största exportör av textilprodukter efter Kina är Bangladesh starkt beroende av sin textilproduktion. Samtidigt är villkoren usla inom industrin, där två tredjedelar av arbetstagarna är kvinnor. Det handlar om otrygga anställningar, låga löner, bristande säkerhet, och arbetsdagar med hot och trakasserier. 

Stort behov av fackligt arbete

Efter av den åtta våningar höga fabriksbyggnaden Rana Plaza kollapsade 2013 skapades ett lagligt bindande avtal för brand- och byggsäkerhet i Bangladesh, The Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh. Avtalet specificerar reglerna för säkerhetsinspektionerna och förbjuder möjligheten att anlita fabriker som inte lever upp till sina åtaganden. 

Men trots avtalet är läget fortsatt svårt, enligt Tuomo Poutiainen, FN-organet ILO:s landansvarige i Bangladesh: 
– Det är viktigt att undersöka hur reformer och lagar efterlevs och hur det påverkar arbetstagarna, sa Tuomo Poutiatinen på ett webbinarium som ordnades av organisationen Solidarity Center i samband med årsdagen för katastrofen, och fortsätter:

– Hur skulle skyddsnätet och systemet fungera i dag, om ett nytt Rana Plaza inträffade? Och hur kan den fackliga rörelsen vara med och påverka i positiv riktning?

Osäker framtid för viktigt avtal

Brand- och säkerhetsavtalet i Bangladesh har skrivits under av fler än 200 globala aktörer, däribland jättar som H&M. Det löper ut under 2021 och förhandlingar pågår för att förlänga och utöka avtalet. Bland annat är de globala fackförbunden IndustriALL och UNI engagerade i påverkansarbetet för att få företag att fortsätta att ta sitt ansvar. 

Kvinnor mest utsatta

För de redan utsatta textilarbetarna i Bangladesh har covid-19-pandemin gjort att en utsatt situation blivit ännu värre. Den dagliga, men osäkra inkomsten är en fråga om liv och död:

– Textilindustrin är enorm i Bangladesh, som påverkats hårt av att den globala efterfrågan på kläder har minskat under pandemin, säger Nishat, som arbetar i en biståndsorganisation i landet.

– Kvinnorna drabbas hårdast av nedskärningarna och uppsägningarna, de sänkta lönerna och långa arbetsdagarna. 

Facklig solidaritet

Enligt Nishat finns det ungefär 600 registrerade fackförbund i Bangladesh, som har arrangerat protester för bättre säkerhetsutrustning och för att sätta stopp för uppsägningarna. Fackförbunden har också samlat in pengar för att stötta medlemmar, som behöver mat för dagen och någonstans att bo.

Regeringen i Bangladesh har lanserat ett krispaket för att möta de svåra effekterna av pandemin, men hur effektiv satsningen är går ännu inte att säga. 

Det globala, fackliga arbetet för att förlänga och utvidga The Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh fortsätter. 

* Nishat är ett fingerat namn, eftersom intervjupersonen inte vill framträda med sitt riktiga namn.
Fotot på textilarbetaren som visar upp "Made in Bangladesh" i artikeln är taget av G.M.B. Akash/Panos pictures