Det ohållbara modet

>> Läs Dagens Arbetes reportage i sin helhet

Viskosfiber förekommer i blandningar med bomull för att göra kläder. Viskos har ett naturligt ursprung – från trämassa – men omvandlas med hjälp av kemiska processer för att spinnas till tråd. Metoden är gammal och välkänd, det är ingen nyhet att processen för att skapa viskos kräver farliga kemikalier, konstaterar Dagens Arbete.

Förr fanns det en viskosfabrik i Sverige. Där vittnades det bland annat om arbetstagare som svimmade. Fabriken, som låg i Värmland, stängde eftersom miljökraven inte uppfylldes. Det såg likadant ut i många andra länder.

Nu står västvärldens fabriker i Sydostasien istället. De skapar många arbetstillfällen, men också stora problem. Tidigare anställda vittnar om kollegor som svimmat, om bristfällig skyddsutrustning och arbetsgivare som inte lyssnar. Kamlesh Sankhwar, en tidigare anställd vid fabriken i Nagda, Indien, förklarar i Dagens Arbetes reportage:

– Vi var rädda att förlora jobbet. Därför sa vi aldrig ifrån. Om vi försökte ta upp något problem, brukade vår närmsta chef säga: ”Vi kommer att skriva ett brev till dig, och från och med i morgon får du inte komma hit och arbeta längre.”

På Dagens Arbetes ledarsida skriver chefredaktör Helle Klein:

–För drygt tio år sedan köpte indiska viskosjätten Aditya Birla svenska Domsjö. Så kunde de säkra tillgång på cellulosan som behövs för viskostillverkningen.

–Domsjöfabriken hör till Sveriges renaste. För både arbetare och miljö är den ett praktexempel på hållbar produktion. Så långt är allting bra. Men i fabrikerna i Indien, dit Domsjös cellulosa forslas, är det katastrofalt.

>> Läs hela reportaget hos Dagens Arbete.

Fotot är taget av David Lundmark
Rasmus Lygner har skrivit reportaget hos Dagens Arbete.