Mer fackligt bistånd behövs – inte mindre

Hemma efter min första resa med Union to Union kan jag knappt beskriva känslan av att se vår verksamhet och träffa våra partner. Under intensiva dagar har vi rest mellan fackförbund och arbetsplatser i Nairobi, Kenya och i städerna Blantyre och Lilongwe i Malawi. På skolor, vägbyggen, postkontor och inom fackliga verksamhet som utbildningscenter, en radiokanal och kurser har vi sett så många hoppfulla exempel – och jag blir så förbannat stolt!

Jag tänker ta med mig en massa ork och argument från den här resan – hem till ett Sverige där biståndet hanteras på ett rent korkat sätt just nu. Jag har fått hundra nya argument för varför det vi gör ute i världen just nu är mer relevant än någonsin.

Utbildar för en ny framtid

Alla fackförbund kämpar med pandemins svåra konsekvenser. Samtidigt berättar alla om hur viktigt fackförbundens arbete varit för samhället och medlemmarna. När vi träffar lärare på en privat skola i ett av de fattigare områdena i staden Lilongwe är det många tacksamma röster som höjs: facket fanns där i kampen med politiken för att även privatanställda lärare skulle få ut sina löner, när skolorna stängdes ner. Det är uppenbart att det inte finns utrymme att förlora en eller två månadsinkomster för dem som lever strax över fattigdomsgränsen.

I utkanten av staden Blantyre jobbar flera malawiska förbund, i samverkan med staten, med kompetensutveckling för unga som blivit arbetslösa under pandemin. Här finns en chans till jobb på den formella arbetsmarknaden. En tjej, i blåställ framför övningstavlan med elektriska anslutningar, konstaterar hon valde just el, för att bryta mot normerna och utmana lite grann. I en annan lokal sitter tjugo tjejer och killar och lär sig sy pressveck och snygga fållar. Ingen vill gå tillbaka till livet som det var förr.

Starka fack mot fattigdom

Facket har blivit en kraft att räkna med i samhället. I Kenya växer dialogen fram med arbetsgivare och strejkerna har blivit färre. Inför nästa presidentval stöttar förbunden en av kandidaterna, med tydliga krav på fler riktiga jobb och kamp mot korruptionen. Med kvinnor på viktiga poster förändras det fackliga arbetet, med nya resultat: rätt att amma på arbetstid, anpassade arbetsuppgifter under slutet av en graviditet och några veckors föräldraledighet. Alla är avgörande framgångar för kvinnorna på plantager, hotell, i handeln och eller livsmedelsindustrin.

Alla dessa berättelser gör att nedskärningarna av biståndet till livsviktiga insatser i våra projektländer blir extra svåra att förstå. Det är när facket växer, och ställer krav på politiska förändringar i samhället, som människor på allvar kan lyftas ur fattigdom. Kvinnors frågor och villkor får en röst. Därför är det så på djupet fel att prioritera ner allt detta. Det är mer fackligt bistånd som behövs just nu. Inte mindre.  

Maria Nyberg, Union to Union