Facklig i Nepal: låga löner och hot en del av vardagen

Nepal är ett av Asiens fattigaste länder. Landet har stora utmaningar med infrastruktur, framkomlighet och arbetslöshet. Landets fackföreningsrörelse är en tydlig politisk kraft.

– Facken är splittrade, men det går i rätt riktning, säger Rajendra Prasad Joshi, ordförande för Nepal Telecom Workers Union (NTCWU). Han påpekar att arbetet för ökad kunskap i fackliga och mänskliga rättigheter skapar större enighet kring centrala frågor kring löner, trygghet och förhandlingarna om kollektivavtal.

Privatiseringarna skapar utmaningar

De informella arbetstillfällena är många i Nepal, något som gäller för de flesta yrkessektorer. Privatiseringar slår hårt mot de fackliga organisationerna, samtidigt som anti-fackliga tongångar är vanliga hos beslutsfattare och arbetsgivare.

– Facket har dålig image bland unga. Vi ses som ”trouble makers”, säger Shankar Lamichhane, ordförande för den globala fackliga federationen UNI i Nepal.

Arbetslösheten i landet är hög och utflyttningen stor. Omkring en miljon nepaleser uppskattas arbeta som migrantarbetare i länderna kring Persiska viken.

– Inom post- och telebranschen är det inte lika illa som i byggbranschen, säger Shankar Lamichhane. Han menar att privatiseringarna är ett större problem. Och den generellt dåliga bild av fackligt aktiva som finns runtomkring i samhället.

Fokus på kompetens och modernisering

För att bygga starkare fackförbund i Nepal driver Seko, tillsammans med den globala fackliga federationen UNI – med stöd från Union to Union, ett fackligt utvecklingsprojekt i landet. Projektets mål är att höja de nepalesiska fackförbundens kompetens inom förhandlingar om kollektivavtal, men också att modernisera och föryngra fackförbunden, delvis för att förändra den negativa syn som existerar mot facken.

Även ökad kunskap och medvetenhet om rätten till en trygg och säker arbetsplats är en
viktig ingrediens i projektet. Medlemmar utbildas i fackliga rättigheter och det har startats
kommittéer mot trakasserier. Men det sistnämnda har inte varit enkelt.

– Vi möter motstånd. Till exempel har arbetstagare hotats med uppsägning om de går
med i sådana kommitéer. Men vi står på oss, vi har bildat en kommittée ändå, säger Chandika Pokharel från National Telecom Employees Association (NTEA).

Trots motstånd och trots antifackliga vindar görs framsteg för fackförbunden inom post- och telekombranschen.

– Vi är fler som känner till våra rättigheter nu. Jag brukade vara ensam med att höja rösten. Det är jag inte längre, säger Tanka Humagain, ordförande för UNIEXPO.