Riskland: Burma/Myanmar
Situationen i Burma/Myanmar har förändrats från ”värst i världen” till ”på god väg”. Men ännu är det långt kvar och övergreppen mot minoriteter är särskilt oroande.
I september 2012 tilläts ledarna för den fackliga centralorganisationen att återvända till hemlandet, efter årtionden i exil. Nu finns ett huvudkontor och på bara sex månader att 130 fackföreningar med 18 000 medlemmar gått med i centralorganisationen. Det senaste året har 400 fackföreningar på bildats på arbetsplatsnivå.
I mars 2012 antogs ett regelverk för hur fackföreningar tillåts verka i landet och hur tvister på arbetsmarknaden ska lösas. De nya lagarna uppfyller inte de fackliga rättigheter som garanteras i ILO:s viktigaste konventioner. Burmalagarna lägger sig i hur fackföreningar organiserar sig internt, de begränsar strejkrätten och ger otillräckligt skydd för fackligt aktiva. Inte heller föreningsfriheten är tillräckligt skyddad.
Några fackliga rekryterare har straffats för sitt arbete, trots att det är tillåtet. Överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare respekteras inte heller alltid och anses inte heller vara bindande avtal.
I industrisektorn finns mycket dåliga arbetsförhållanden som långa arbetsdagar, låga löner och farlig arbetsmiljö. Det finns också rapporter om barnarbete. Arbetsinspektörerna är för få och arbetstagarna säger att inspektörerna korrumperas av arbetsgivarna.
Tvångsarbetet har minskat men inte upphört. ILO har arbetat med påverkansarbete sedan 1998 för att stoppa Burmas utbredda tvångsarbete där folk tvingats arbeta utan lön, oftast för militären. Idag har lagarna ändrats så att de stämmer överens med ILO:s konvention mot slav- och tvångsarbete. Men särskilt från länet Rakhine kommer fortfarande rapporter om militärt tvångsarbete. Det är oftast där militären är inblandad i konflikter och handlar om byggen av vägar, militära läger, staket och matproduktion för trupperna. Straffriheten fortsätter för dem som är ansvariga för tvångsarbete.
Både FN och organisationer för mänskliga rättigheter har dokumenterat systematiska kränkningar av minoriteter i landet. 2012 skedde både krigsbrott och brott mot mänskligheten i Burma. Tvångsförflyttningar, tortyr, våldtäkter, försvinnanden hörde till de allvarligaste brotten. Byar raserades och vatten- och livsmedelsresurser förstördes. Detta har skapat en flyktingkris med hundratusentals hemlösa internflyktingar och ännu fler i Burmas grannländer. Nyligen bröt etniskt våld ut i Arakanlänet mot den muslimska minoriteten Rohingya som förnekats medborgarskap. Rohingyas dödades och byarna revs. Antimuslimska upplopp har också skett i Meikhtila där ett fyrtiotal personer dödades, vilket hotar hela den demokratiska utvecklingen i landet.
Landkonfiskering är också ett stort problem. Småbönder körs bort när någon stor väg ska byggas eller någon investerare ska attraheras. Vit fosfor har använts mot demonstranter.
Vad måste hända 2013?
- Antifacklig diskriminering måste tydligt förbjudas i både lag och praktik. Ett fungerande straff- och sanktionssystem måste införas.
- Arbetsmarknadslagstiftningen måste ändras till nivå med internationella konventioner och regler.
- Tvångsarbete måste elimineras så snart som möjligt.
IFS Kränkningar av fackliga rättigheter 2013
Textbearbetning: Kristina Mattsson
