Riskland: Zimbabwe
För att behålla ett fast grepp om makten så använder landets president Robert Mugabe sig av säkerhetsstyrkorna, lagstiftningen och direkt våld. Det har drabbat fackföreningarna hårt eftersom de är den starkaste rösten mot vanstyret av landet. Fackligt aktiva blir förföljda av polisen och deras organisationer nekas den registrering som krävs för att få verka.
Exempelvis har metall- och energifacket väntat i sju år på att få sin registrering godkänd. Det finns många begränsningar för rätten att förhandla kollektivt, att organisera och för att strejka. Oppositionens ledare Morgan Tsvangirai från MDC utsattes för en polisraid senast i mars.
Nästan 40 procent av befolkningen lever i fattigdom och Zimbabwe är det ena av två länder som idag ligger sämre till i FN:s mätningar av mänsklig utveckling än de gjorde 1990. Alla andra länder har blivit bättre. FN:s rapportörer säger också attackerna på det civila samhället ökar liksom arresteringarna och tvångsmedlen som polisen använder mot fredliga protester.
Uppskattningar säger att 84 procent av Zimbabwes arbetande befolkning jobbar i den informella delen av ekonomin och att hälften är undersysselsatta. De lagstadgade minimilönerna ligger klart under fattigdomsgränsen. Värst är det för hushållsarbetare och andra som jobbar i andras hem. De har bara rätt till en minimilön på 30 amerikanska dollar i månaden.
Ekonomin har förbättrats något under de senaste åren men det har inte lett till bättre arbetsvillkor.
Många yrkesgrupper är förbjudna att strejka. Det gäller bland andra hela den offentliga sektorn, veterinärer och anställda inom transport och kommunikation. Strejker kring sakfrågor tillåts ibland, men strejker för rättigheter är helt förbjudna. Vilda strejker kan ge femåriga fängelsestraff och polisen hjälper arbetsgivaren att stoppa dem som genomförs. Ett exempel är gruvföretaget Renco Mine som kallade på polis för att få slut på en helt laglig och fredlig strejk, för att de anställda inte hade fått lön på sju månader
Arbetsgivarna vägrar ta sitt ansvar för att samla in fackföreningsavgifter och ge dem vidare till facket. Fyra fackföreningar vid järnvägen har inte fått ut sina medlemmars inbetalade avgifter på två år och problemen är desamma i många andra branscher.
Zimbabwes centralorganisation, ZCTU, representerar 250 000 medlemmar i ett land som bara har 606 000 personer med formella anställningar. De organiserar också inom informell ekonomi och spelar en viktig roll i kampen för fria och rättvisa val. Tyvärr har tusentals medlemmar lämnat organisationen eftersom säkerhetsstyrkorna förföljer dem och arbetsgivaren vägrar förhandla. ZCTU:s möjlighet att göra något för sina medlemmar är därför starkt begränsad.
Vad måste hända 2013?
- ILO:s rekommendationer måste införas effektivt och enligt tidsplanen.
- Zimbabwe måste acceptera internationella observatörer under hela valprocessen i det parlamentsval som kommer att ske under året.
- Arbetsgivare måste samla in och förmedla fackföreningsavgifterna till fackföreningarna.
IFS kränkningar av fackliga rättigheter 2013
Textbearbetning: Kristina Mattsson
