Fungerande postgång är avgörande för säkerheten

Många delar av infrastrukturen är avgörande för Sveriges säkerhet. Hit hör elektricitet, vattenförsörjning, sjukvård, public service, transporter, tillgång till internet – men också en fungerande postgång. I Sverige har staten ett ansvar för att brev och paket upp till 20 kilo ska komma fram till hushållen. I flera länder, som i Danmark, har detta samhällsansvar avvecklats. I andra länder har det aldrig existerat. Det är en säkerhetsrisk.

Jens Saverstam, internationell sekreterare på Seko, delar till fullo denna analys.

– Tillsammans med Europafacket driver också dessa frågor på EU-nivå där man nu förbereder ett nytt postdirektiv. Det handlar om rätten att få ta emot fysisk kommunikation, det vill säga brev och paket. 

Jens Saverstam säger att Rysslands angrepp på Ukraina blixtbelyst postens betydelse för den nationella säkerheten. Inte minst är posten avgörande för att kunna nå fram med förnödenheter och medicin till fronten.

– Postgången fungerar över hela landet, trots att posten ständigt utsätts för rysk beskjutning. 

Postens betydelse för säkerheten är också ett av skälen till att Seko tycker det är angeläget att stödja det ukrainska postfacket. Det sker genom ett av de biståndsprojekt som drivs via Union to Union. Syftet är att stärka postfacket, bland annat genom att arrangera utbildningar om arbetsmiljö och fackliga rättigheter.

Anställd på Union to Union med ansvar för fackligt bistånd i Ukraina är Oksana Huz Blanc. Hon är själv från Ukraina och flydde landet tillsammans med sin dotter kort efter den ryska invasionen.  I Ukraina var hon bland annat ledare för ett ungdomsfackligt nätverk inom förbundet SEUU, som organiserar offentliganställda.

Oksana Huz Blanc bekräftar bilden av postgångens betydelse för den nationella säkerheten. 

– Postgången är nödvändig för infrastrukturen. Det handlar förstås om att leverera nödhjälp men även kontanter och brev från anhöriga. De postanställda gör en fantastisk insats och kan leverera brev och paket 900 meter från fronten. Samtidigt är de utsatta för stora risker. Ryssarna förstår postens betydelse och bombar postkontor utsätter brevbärare för attacker. Mängder med anställda inom posten har dödats under kriget.

Även på andra sätt bidrar de postanställda till säkerheten. Oksana Huz Blanc berättar att brevbärarna hör till dem som har bäst kunskap om vilka människor som faktiskt bor i hushållen och om det sker några förändringar.

– De vet bättre än andra om människor tvingas fly eller om det finns nya okända personer som flyttat in i hus. På flera platser har brevbärare kunnat lämna vidare sådan information, däribland i området runt Ckarkiv.

Samtidigt är Oksana Huz Blanc bekymrad över de postanställdas dåliga villkor. Lönen motsvarar ungefär drygt 4000 svenska kronor, trots att priserna i Ukraina är ungefär lika höga som här.

– De har heller inga uniformer och måste ofta ta sig fram på cykel, även när de arbetar vid fronten.

För Oksana Huz Blanc visar detta nödvändigheten av facklig organisering. Hon säger att det förhoppningsvis så småningom blir ett slut på kriget, men ska uppbyggnaden kunna ske under acceptabla villkor måste också villkoren för de anställda bli bättre. Idag ser vi hur många arbetare får utföra farliga och dåligt betalda jobb utan att ens ha anställningskontrakt. Det behövs också betydligt starkare fackliga rättigheter.

Oksana Huz Blanc berättar att de finns ett stort intresse för den svenska arbetsmarknadsmodellen bland fackligt aktiva i Ukraina och hon betonar att det är viktigt med bra förebilder. För närvarande finns stora skillnader mellan Ukraina och Sverige.

– I Ukraina är kollektivavtalen ofta betydligt mer urholkade och framför allt är det vanligt att arbetsgivare inte tar dem på allvar. En annan skillnad är att Ukraina har ett trepartssystem. Staten är mer närvarande och direkt involverad i förhandlingarna mellan parterna på arbetsmarknaden.

Däremot finns en annan likhet mellan Sverige och Ukraina. I båda länderna finns ett statligt ägt postföretag (ja, Postnord ägs som bekant av både den svenska och danska staten) och ett privat postföretag. I Ukraina dominerar det statliga postföretaget Ukrposhta och sedan 2001 existerar det privata postföretaget Nova Postha. 

Oksana Huz Blanc avbryter sig själv mitt i resonemanget och konstaterar det förstås är svårt att förbättra den ukrainska modellen för arbetsmarknaden så länge Ryssland angriper landet militärt, även om hon hoppas på större strukturella förändringar på sikt.

– Men för tillfället har de postanställda, både de statliga och privata, behov av mer akut hjälp. Många är traumatiserade av krigshändelser och behöver mentalt stöd. 

Jens Saverstam, internationell sekreterare på Seko, tycker att politiskt ansvariga i Sverige borde lyssna på Oksana Huz Blancs erfarenheter. 

– Om man gör som i Danmark och drar tillbaka statens ansvar för att post och paket delas ut, då finns ingen återvända. Sådana system kan inte snabbt byggas upp igen i en kris- eller krigssituation. 

Jens Saverstam nämner även ytterligare ett skäl till att posten är att vitalt säkerhetsintresse. Det handlar om att digital kommunikation kan slås ut, om det sker måste det finnas andra sätt för myndigheter och personer att kommunicera och nå ut med information.

– Sedan ser vi en explosionsartad utveckling av AI-manipulering på digitala plattformar. I värsta hand lyckas främmande makt manipulera informationen. I ett sådant lägre blir traditionell post ett avgörande verktyg för att komma ut med oförfalskad information. 

Fem fackliga biståndsprojekt i Ukraina

Union to Union samordnar LO, TCO, Saco och medlemsförbundens fackliga utvecklingssamarbete. För närvarande bedriver Union to Union fem projekt i Ukraina. Projekten bedrivs i samverkan med globala fackliga branschorganisationer, däribland Public Services International (PSI) som organiserar 700 fackförbund inom den offentliga sektorn. En av medlemmarna i PSI är Seko.

Text: Mats Wingborg