Foto: Maja AaseNanna Rask och Linnéa Duran arbetade med det globala industrifacket IndustriALL under sin praktiktid.
2019-04-04

"Vi hinner inte ens sätta oss"

Två av Union to Unions praktikanter delade med sig av sina upplevelser på ett kvällsseminarium i Stockholm. Nanna Rask och Linnéa Duran var båda två inblandade i det globala industrifacket IndustriALLs arbete i Sri Lanka respektive Peru.

- Jag skulle dokumentera brott mot arbetstagares rättigheter inom klädindustrin på Sri Lanka, men snabbt blev det uppenbart att väldigt få brott rapporterades. Det tog inte lång tid att förstå att det berodde på att facken inte hade tillräckliga resurser för det arbetet, berättar Nanna Rask om sin praktiktid.  

Under tiden där identifierade hon tre hinder, att arbetsformen i ökande grad var informell, brist på utbildning och organisering och inte minst patriarkala strukturer inom facken. Hennes undersökningar resulterade i en rapport som IndustriALL nu kommer använda för att skapa bättre fackliga förutsättningar på Sri Lanka.

Låg lön trots långa arbetsdagar
Anställda som Nanna pratade med berättade om väldigt långa arbetsdagar, lön långt under vad det går att leva på, och bonusar med så högt ställda mål att de är omöjliga att uppnå. En anställd berättade att de inte kan sätta sig ner under dagen, eftersom det skulle innebära att de missar sitt produktionsmål, och då få avdrag på lönen.

- De anställda tjänar cirka 700 kronor i månaden, och de jobbar uppåt 12 timmar per dag för det. Samtidigt visar uträkningar att en person behöver få in runt 2800 kronor i månaden för att täcka alla kostnader, säger Nanna Rask.

Trots att merparterna av kläderna som sys på Sri Lanka sys av kvinnor finns det inga kvinnor på ledande positioner inom facken i landet. Detta trots att Sri Lanka tidigare ändå haft en relativt stark facklig tradition. Detta har lett till att kvinnor har börjat sluta sig samman i egna föreningar.

- Det är en spännande utveckling som är viktig och som ger hopp för landets kvinnor, avslutar Nanna Rask.

Lagar finns, men följs inte
Linnea Duran gjorde sin praktik i Uruguay, Argentina och Peru. I peru var det även där fokus på textilindustrin. Landet har en höga andel människor som arbetar inom den informella ekonomin, uppåt 70 procent. Det leder till att väldigt många står utanför de trygghetssystem som finns. Fackföreningsrörelsen är också splittrad och svag, med många små lokala fackklubbar på arbetsplatserna och begränsat med nationell samverkan.

- Det finns arbetstidslagar i Peru men de efterlevs inte, och många går på i åratal på korta kontrakt som förlängs och förlängs. Det ger arbetsgivarna möjlighet att snabbt bli av med anställda som anses besvärliga, till exempel fackligt aktiva. Deras kontrakt förnyas helt enkelt inte, berättar Linnéa Duran.    

Dock finns en nationell sammanslutning, FNTTP, som representerar alla små fabriksbaserade lokalfack. Genom dem drivs många fall om till exempel felaktiga uppsägningar och annan juridisk hjälp. Linnea berättar också att det trots uppsplittringen i små fackklubbar så finns en känsla av gemenskap, och det är ofta så att olika klubbar hjälps åt i strejker och aktioner.