Venezuela

 

Venezuelas moderna historia har präglats av de enorma oljetillgångarna, landets välsignelse och förbannelse. Oljan lade grunden för den moderna statens framväxt, landets industrialisering och en stadigt förbättrad levnadsstandard på 1970-talet. Landets beroende av oljan skapade dock mycket korruption som spred sig både i det ekonomiska och politiska systemet. Efter en ekonomisk kollaps och djup politisk kris på 1980- och 90-talet valdes Hugo Chavez till president 1998 på löftet att helt göra upp med den gamla korrupta republiken. Chavez genomförde omfattande sociala reformer som finansierades av det rekordhöga oljepriset, men förändrade inte landets total beroende av oljan. Efter Chavez död 2013 vek oljepriset och landet hamnade i en djup ekonomisk och politisk kris som lett till en våldsam polarisering av samhället och begränsningar av demokratin.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
912 000 km2
Huvudstad
Caracas
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Venezuelas ekonomi är helt beroende av oljan som svarar för runt 95 procent av exportinkomsterna och mer än hälften av statens intäkter. Försöken att diversifiera ekonomin har inte lyckats och de senaste årens ekonomiska politik med priskontroller och hårda regleringar har reducerat den nationella produktionen till ett historiskt minimum. Oljepriset har mer än halverats på ett par år och lett till enorma ekonomiska problem, varubrist och världens högsta inflation. Miljontals människor har flytt landet och Venezuela är nu beroende av stöd från Kina och Ryssland för sin överlevnad.

Den fackliga situationen: 

Arbetsrättslagstiftningen främjar föreningsfrihet för alla löntagare med undantag för medlemmar av de väpnade styrkorna. Miljontals anställda saknar dock möjlighet att föra kollektiva förhandlingar och de politiska motsättningarna har lett till en mycket osäker situation på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministeriet favoriserar regeringstrogna förbund.
Våldet mot fackliga ledare har ökat de senaste åren men handlar i de flesta fall om interna uppgörelser mellan korrupta fackföreningar som köper och säljer kontrakt till stora arbetsplatser för att på så sätt kunna erbjuda sina medlemmar jobb. 

Fackliga organisationer: 

Den av Chavez reformerade författningen förskriver fackliga val i slutet av varje mandatperiod, att fackliga ledares mandat inte kan förlängas och att valen måste ske i allmänna, direkta och slutna omröstningar. Detta uppfattas som en uppenbar inblandning i interna fackliga frågor och ILO har i flera år krävt att regeringen garanterar fackföreningarnas autonomi.
Regeringen vägrar erkänna den historiskt största centralorganisationen CTV som representant för landets fackförbund och förhandlar istället med regeringsvänliga nybildade förbund. Det finns två centralorganisationer som är medlemmar i världsfacket ITUC: Confederación de Trabajadores de Venezuela (CTV) och Alianza Sindical Independiente (ASI).

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av landet:

Senast uppdaterad: 

December 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt