Uruguay

Uruguay var redan på 1920-talet av de första välfärdsstaterna i världen med en väl utbyggd skola, sjukvård och socialförsäkringssystem. Välståndet finansierades av en omfattande export av kött och jordbruksprodukter till USA och Europa. Men landets beroende av den ensidiga produktionen ledde till ekonomisk kris som följdes av en militärdiktatur 1973. Landet blev åter demokratiskt 1985 och levnadsstandarden är fortfarande högre än i många grannländer och andelen fattiga den lägsta i Latinamerika. Under 15 år leddes Uruguay av vänsteralliansen Frente Amplio och flera sociala och progressiva reformer genomfördes, men i valet 2019 vann en konservativ president åter makten.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
176 215 km2
Huvudstad
Montevideo
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Landets ekonomi domineras fortfarande av jordbrukssektorn där kött, ull och sojabönor är de viktigaste exportvarorna. För att minska beroendet av några få produkter har landet satsat stort på andra sektorer som turism och finansiella tjänster och huvudstaden Montevideo har blivit ett av Sydamerikas viktigaste centrum för finansinstitut.

Den fackliga situationen: 

Fackliga rättigheter respekteras mer än i de flesta av dess grannländer. Arbetstagare åtnjuter strejkrätt, dock undantar denna rättighet många yrken som betraktas som samhällsnödvändiga, bland annat delar av sjukvården.

Fackliga organisationer: 

Det fackliga arbetet har långa traditioner i Uruguay. 1886 hölls den första arbetarkongressen och fackföreningarna utvecklades tidigt till en viktig politisk maktfaktor. Länge var nära hälften av den yrkesverksamma befolkningen fackligt organiserad. Men diktaturen och interna politiska stridigheter har reducerat anslutningsgraden markant.
Landsorganisationen PIT-CNT (Plenario Intersindical de Trabajadores - Convencíon Nacional de Trabajo) samlar majoriteten av de fackliga organisationerna och organiserar cirka 80 procent av anställda i offentlig sektor och fem procent i privat sektor.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av landet:

Senast uppdaterad: 

December 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
1 - Trade rights index 1 short
Läs mer
1 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 1 betyder att det sällan förekommer kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt