Uganda

Uganda blev självståndigt från Storbritannien 1962. Landet var då ett av Afrikas mest välmående, men vanstyre och diktatur raserade ekonomin. Uganda har återhämtat sig men regimen är auktoritär och president Museveni har fört en aggressiv utrikespolitik. Facklig verksamhet är hårt reglerad. Det finns två fackliga centralorganisationer varav en NOTU, National Organization of Trade Unions är anslutet till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
241 139 km²
Huvudstad
Kampala
Religion
Majoritet kristna (anglikanska kyrkan, 15% muslimer
Invånare
40,3 miljoner
BNP/Invånare
1 864 US$
Språk
Engelska officielltspråk, luganda största lokala språk
UNDP/HDI
Ranking 2018: 162, Index: 0,516
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 11, 138, 182 (samtliga).

Arbetsmarknad: 

Vid självständigheten 1962 hade Uganda en väl utvecklad ekonomi, baserad på jordbruk med utbyggd hälsovård och ett fungerande utbildningssystem, men ekonomin raserades totalt under Idi Amin. Landet har återhämtat sig och tillhör inte längre gruppen ”least developed countries”, men nedskärningarna i den offentliga sektorn har ökat arbetslösheten och det militära engagemanget utomlands har tärt hårt på ekonomin. Oljefyndigheter i västra Uganda har börjat prospekteras. 

Förutsättningarna för jordbruk är mycket goda, både klimatmässigt och jordmån. 72 procent livnär sig på jordbruket, jämfört med 3 procent som arbetar inom tillverkningsindustrin. Kaffe utgör en stor andel av Ugandas export. 

Arebetslösheten är mycket hög, särskilt bland ungdomar. Mer än varannan ung person saknar arbete. Barnarbee är utbrett. 30 procent av barnen som är mellan 6 och 13 år arbeter och mer än 50 % av de som är 14 - 17 år.

Den fackliga situationen: 

Regeringens uppfattning är att facklig verksamhet är tillåten, på villkor att fackföreningsrörelsen inte blandar sig i politiska angelägenheter. Under de senaste åren har facken inom flera sektorer upplevt ökande problem med att erkännas av arbetsgivarna, speciellt inom textil, järnvägs och hotellbranscherna. Endast ett av 16 textilföretag där facket har mer än de erforderliga 50% av de anställda som medlemmar har erkänt facket. Vid privatiseringar har avtal slutits mellan Finansdepartementet och de nya ägarna som tillåtit massavskedanden och totalt negligerat fackliga aspekter och krav. Trkasserier av fackligt aktiva förekommer.

Facken i Burundi, Djibouti, Etiopien, Kenya, Rwanda, Tanzania och Uganda samarbetar för att garantera fackliga rättigheter i den gemensamma Östafrikanska marknaden.

Fackliga strejkaktioner förekommer. Aktioner mot diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden har också blivit vanliga.

Fackliga organisationer: 

Det finns idag två fackliga centralorganisationer:

NOTU, National Organization of Trade Unions med 23 förbund och 700 000 medlemmar är anslutet till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC. NOTU var tidigare nära knutet till regeringen men är nu oberoende och kritiserar ofta makten.

Confederation of Free Trade Unions (COFTU). COFTU anklagar NOTU för att inte försvara arbetarnas villkor tillräckligt aktivt.

Senast uppdaterad: 

Maj 2019 av Kjell Kampe

För mer information kontakta info@uniontounion.org

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.