2002-09-24

Turkiska facken arbetar i motvind - Ingen rätt till kollektivavtal

-Facket i Turkiet hade i början av 90-talet 2,5 miljoner medlemmar. I dag är man nere i 1,2 miljoner. Utvecklingen är mycket oroande, sade Ulf Asp, konsult, på LO-TCO Biståndsnämnds seminarium. Han har skrivit en rapport om den fackliga utvecklingen i Turkiet för LO:s och TCO:s räkning.

Osman Yildiz på turkiska facket HAK-IS tyckte dock att en del slutsatser i rapporten var väl hårda: Beakta att facket i Turkiet bara är några decennier gammalt och att man stundtals helt stoppats av militärregimer, vädjade han. Han pekade också på möjligheterna med det reformpaket som nu föreslagits av parlamentet – med bland annat lag om anställningsskydd, en följd av Turkiets ansökan om medlemskap i EU.

De turkiska facken ser EU-medlemskapet som en möjlighet. I ett EFS-projekt samarbetar nu tre av facken för att få inflytande över den utveckling – ett projekt som stöds av LO och TCO. Den största turkiska fackföreningen har dock hoppat av projektet, trots ett kongressbeslut att man är positiv till medlemskap.

Läget i Turkiet i dag är krisartat: en tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen 1,5 dollar per dag, inflationen är stundtals uppe i 90 procent och BNP:n var i fjol minus åtta procent. Lånen från Världsbanken går i dag enbart till att betala räntor på tidigare lån.
40 procent av invånarna bor på landsbygden, och urbaniseringen är så kraftig att det lett till bostadsbrist, sysselsättningskris och utbildningskris, skriver Ulf Asp, fd ombudsman på Byggnadsinternationalen i rapporten.

Den stora arbetslösheten – bara 20 av 65 miljoner har arbete – är en av orsakerna till att den fackliga aktiviteten minskat. Arbetsgivarna avskedar dem som försöker organisera arbetarna.
Tonguc Coban från fackföreningen DISK berättade att processen för att få ett kollektivavtal godkänt tar flera år – och under den tiden hinner de inblandade avskedas. Under de senaste åren har över 100 000 fackligt aktiva drabbats av detta. Och eftersom det inte finns någon laglig rätt till kollektivavtal och ännu inget anställningsskydd har facket ingen möjlighet att ingripa.

Följden blir att alltfler lämnar facket.
Lagar finns visserligen nu som tillåter facklig verksamhet, något som förbjöds efter militärkuppen 1980. Men i praktiken är fackföreningarna fortfarande kraftigt beskurna.
-En oerhört kritisk period har nu inletts. Anslutningen till EU är en avgörande fråga för utvecklingen, sade Tonguc Coban.

Enligt Asps rapport ökade den fackliga nivån i början av 1990 till samma nivå som före militärkuppen 1980. Men privatiseringar, avskedanden och en ökad svart arbetsmarknad som nu uppskattas omfatta hälften av ekonomin har lett till att hälften av medlemmarna gått ur facket.

Reformpaket
Ett stort hopp står nu till det reformpaket som överraskande antogs av parlamentet i höstas, som ett led i anpassningen till EU.
De reformer som föreslagits är bland annat en lag om anställningsskydd, som enligt propåerna ska börja gälla i mars. I reformpaketet ingår också förbud mot dödsstraff, en ökad yttrandefrihet och mildrad föreningsfrihet. Men förslagen är tvetydiga och svårtolkade, enligt deltagarna i seminariet. Hur långt reformpaketet räcker görs klart i en rapport från EU i mitten av oktober.

Ingen facklig-politisk samverkan
Ulf Asp efterlyste också en starkare facklig/politisk samverkan i Turkiet.
-Någon sådan vision finns inte. Det finns tyvärr ingen strategi, inga recept för samarbete med politiker eller mot globalisering, privatisering och avreglering, menade han.
-Det tar tid att nå dit, sade Guven Gercek på KESK, facket för de offentliganställda. De turkiska fackföreningarna är av tradition en del av byråkratin och har inte alls samma starka roll i utvecklingen som svenska fackföreningar.

Sex centralorganisationer har bildat en ”Labour Platform” i samarbete med pensionärsorganisationer. I dag är samarbetet inom plattformen nästan obefintligt.
De turkiska deltagarna på seminariet påpekade dock att plattformen varit en del i den process som ledde till förslaget till anställningsskydd.

EFS-projekt inför EU-medlemskap
De fyra fackliga centralorganisationerna i Turkiet kantas av konfrontationer sinsemellan, konstaterade Ulf Asp, samarbetet haltar.
Och detta har det EFS-projekt, som LO och TCO troligen kommer att stödja, fått erfara.
Projektet går ut på att hjälpa de turkiska facken i arbetet mot ett EU-medlemskap – att se till att facket får inflytande i processen. Projektet finansieras av EU-kommissionen
Just nu är projektet lätt vingklippt, sedan den största fackföreningen, TURK-IS med runt hälften av alla Turkiets fackligt anslutna, har hoppat av.

TURK-IS har visserligen tagit ett kongressbeslut på att man ska kämpa för medlemskap i EU, men motarbetar nu projektet. Man hävdar att de tre fackföreningar som fortfarande deltar - DiSK, HAK-IS och KESK – bedriver landsförräderi eftersom man tagit emot stöd av EU-kommissionen; att ta emot pengar från andra länder är olagligt i Turkiet.

Peter Seideneck från EFS, Europafacket, var ytterst upprörd och citerade ur en intern skrift från TURK-IS – där fyra sidor är EU-positiva och 40 sidor kritiska mot EU och projektet.
-Det är otroligt viktigt att få in sociala aspekter i debatten om EU-medlemskap. I dag har vi en anställd i Turkiet som arbetar för att samordna detta projekt. Vi har ett år kvar, och vi hoppas verkligen kunna få igång samarbetet med TURK-IS igen.

Seideneck och de turkiska fackliga representanterna uttalade förhoppningar om att TURK-IS ska byta ledning – eftersom ordföranden nu kandiderar till parlamentet och förmodligen blir invald enligt opinionsmätningarna. Med en ny ordförande hoppas man på en helt annan inställning till projektet.

Peter Seideneck sade också att Turkiet kan få stor betydelse för internationellt fackligt samarbete om landet blir medlem i EU:
-Det kan bygga broar. De turkiska facken har båda sidors öron. De har
goda kontakter med facken i Israel och övriga Asien liksom på Balkan.

Internationellt stöd behövs
Ett fackligt internationellt stöd till de turkiska fackföreningarna är av största betydelse, det påpekades åtskilliga gånger på seminariet. I rapporten redovisar också Ulf Asp en rad internationella projekt – bland annat från ITF, IFJ och FFI. Det finns även en rad svenska projekt, t ex inom TCO, SKTF, Kommunal, HRF och Lärarförbundet, som mestadels gäller utbildning i fackliga frågor.

-Min erfarenhet är trots alla projekt att de turkiska fackligt aktiva känner sig övergivna. Jag har ofta mött kommentaren ”vart har ni tagit vägen? Ni stötte oss aktivt efter militärkuppen 1980, men nu får vi inget stöd”, sade dock Ulf Asp, som vill se än mer fackligt stöd till Turkiet.