Turkiet
Turkiet är en euroasiatisk enhetsstat och republik. Av OECD-staterna är Turkiet det fattigaste. Välståndet i Turkiet är dessutom mycket ojämnt fördelat. Det finns flera fackliga rörelser, men repressionen mot fackligt arbete är omfattande.
Fakta
Hälften av arbetskraften i Turkiet arbetar inom jordbruket. Men den turkiska staten har främst satsat på att utveckla industrin. Flera basindustrier är statsägda. Den turkiska ekonomin står för närvarande inför djupa problem. För att förbättra ekonomin har regeringen drivit igenom ett omfattande privatiseringsprogram med målet att sälja en tredjedel av de statliga företagen. Privatiseringspolitiken har mött hårt fackligt motstånd.
Landets största fackliga centralorganisation är Türk-is med drygt 800 000 medlemmar. De största medlemsförbunden är textilarbetareförbundet, vägarbetareförbundet och metallarbetareförbundet. Türk-is, som är den äldsta av de fackliga organisationerna, har anklagats för att vara alltför lojal med staten och arbetsgivarna. Försvarare av Türk-is hävdar att det finns olika falanger inom organisationen och att vissa förbund fungerar som genuina fackföreningar.
Näst störst är den muslimskt inriktade fackliga rörelsen Hak-is. Hak-is, grundades i mitten av 70-talet som ett muslimskt orienterat alternativ till de två andra organisationerna. Enligt egna uppgifter har organisationen omkring 330 000 medlemmar. De största medlemsförbunden organiserar skogsarbetare, träindustriarbetare, livsmedelsarbetare och textilarbetare. Hak-is organiserar också många lantbrukare.
Centralorganisationen DISK var den starka kraften under det fackliga uppsvinget under slutet av 70-talet. Efter militärkuppen i september 1980 blev DISK förbjudet, organisationens finanser beslagtagna och 264 av organisationens ledare fick fängelsestraff. Först 1991 blev DISK åter lagligt. DISK är en betydligt mer radikal organisation än Türk-is, i ledningen för DISK finns en rad personer med nära band till det socialdemokratiska partiet CHP. Organisatoriskt är DISK starkast bland pappersarbetare, bankanställda, kommunalanställda och inom hotell- och turism. För närvarande redovisar DISK att man har omkring 30 000 medlemmar.
KESK, som endast organiserar offentliganställda, uppger att man har omkring 200 000 medlemmar.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Turkiet har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner, men det förekommer omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Det är vanligt med repression mot de fackliga organisationerna.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av Turkiet:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Januari, 2019, Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.
Utvecklingsprojekt i Turkiet
Facket i världen
