Thailand

Thailand är ett kungadöme med en instabil politisk struktur. För tillfället styr militären. Den fackliga rörelsen är svag, men de finns en potential för fackliga organisationer. Inte minst har flera fackföreningar bildats inom industrin. De fackliga organisationerna utsätts ofta för repression. 

Fakta

Statsskick
Monarki
Yta
514 000 km2
Huvudstad
Bangkok
Religion
95 procent av befolkningen är buddister, därutöver finns muslimer, kristna med flera.
Invånare
69,2 miljoner
BNP/Invånare
18 900 US dollar.
Språk
Thai
UNDP/HDI
Ranking: 83, Index: 0.755. UNDP, 2018.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Arbetsmarknad: 

Den thailändska ekonomin består av flera framgångsrika näringar – från textil, till elektronik och ris och gummi. De viktigaste exportländerna återfinns i Asien.

I Thailand sker en snabb industrialisering. I synnerhet i provinsen Rayong har många utländska företag etablerat sig. En orsak är att lönekostnaderna gått upp i Kina och att företagen därför letar efter nya länder att investera i.

En betydelsefull del av den thailändska ekonomin är fisket, landet har Asiens tredje största fiskeflotta efter Kina och Japan. Thailand har också blivit ett internationellt centrum för piratföretag, det vill säga företag som producerat varor - klockor, kläder etc - med annat företags varumärke.

I delar av Thailand sker en snabb industrialisering och Thailand är även ett stort turistland med över sju miljoner besökare per år.

Flera tusen thailändska arbetare reser varje sommar till Sverige för att försörja sig på att plocka vilda bär. Sommaren 2013 blev 200 av bärplockarna lurade på sina löner vilket ledde till stora protester i Thailand. Till sist nåddes en förlikning i thailändsk domstol, men endast en mindre del av bärplockarna fick ut sina löner.

Den fackliga situationen: 

Den fackliga rörelsen i Thailand är svag och splittrad. Det finns nio registrerade fackliga centralorganisationer i landet, men de flesta är små och spelar en obetydlig roll på arbetsmarknaden. Sammantaget är omkring tre procent av den totala arbetskraften fackligt organiserad.

Inom vissa sektor och branscher kan dock den fackliga organisationsgraden vara högre. Inom delar av turismnäringen finns växande fackliga organisationer. På flera stora industrier finns också starka fackklubbar, även om repressionen mot de fackligt aktiva ofta är hård. 

Landets största fackliga centralorganisation är National Congress Private Industrial of Employees (NCPE) som redovisar att organisationen har 150 000 medlemmar. Näst störst är State Enterprise Workers’ Relations Confederation (SERC) med 50 000 medlemmar. De två små men omtalade organisationerna är Labour Congress of Thailand (LCT) och Thai Trade Union Congress (TTUC), med cirka 25 000 respektive 8000 medlemmar. Ett uppmärksammat nätverk av industrifack är Confederation of Industrial Labour of Thailand (CILT). CILT har omkring 150000 medlemmar och ett av medlemsförbunden är TEAM, landets största industriförbund.

Särskilt inom industrin är det vanligt med konflikter kring lokala fackliga rättigheter. Även vid svenska företag etablerade i Thailand har sådana konflikter förekommit. Under 2013 blev bland annat 122 fackliga medlemmar vid Electrolux uppsagda. Ledningen vid Electrolux hävdade att arbetarna hade deltagit i en illegal strejk, de lokala fackliga företrädarna menade tvärtom att de blivit utsatta för repression.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Thailand har ratificerat flera av ILO:s kärnkonventioner, men i landet sker systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Repression mot fackliga organisationer är vanligt.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Thailand:

Inte ratificerade av Thailand:

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer:  National Congress Private Industrial of Employees (NCPE), State Enterprise Workers’ Relations Confederation (SERC), Labour Congress of Thailand (LCT) och Thai Trade Union Congress (TTUC). Samtliga dessa tillhör Världsfacket ITUC. Därutöver finns flera ytterligare fackliga centralorganisationer och det fackliga nätverket Confederation of Industrial Labour of Thailand (CILT).

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.