Tanzania

1964 bildade Tanganyika och Zanzibar unionen Tanzania. Landet har ända sedan självständigheten varit politiskt stabilt, men är mycket fattigt. Tanzania är det land som har fått mest svenskt bistånd genom åren. Fackföreningsrörelsen är väl organiserad men fackliga rättigheter kränks ofta. Två centralorganisationer – TUCTA på fastlandet och ZATUC på Zanzibar är båda anslutna till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
945 090 km²
Huvudstad
Dodoma (parlament), Dar es Salam (regering)
Språk
Kiswahili officiellt språk, engelska spritt
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Tanzanias första president Julius Nyerere, försökte bygga en afrikansk socialism, men efter att han avgått 1985 har landet utvecklats till en liberal marknadsekonomi.

Den ekonomiska utvecklingen har de senaste åren varit mycket positiv, bland annat stora gas- och guldfyndigheter har gjort att utländska investeringar, inte minst kinesiska, har ökat starkt och Tanzania räknas nu till de så kallade lejonekonomierna i Afrika. Tanzania ingår i ett frihandelsområde med drygt 40 andra afrikanska länder. Ett ekonomiskt samarbete med övriga östafrikanska länder håller på att utvecklas, bland annat med målet att ha en gemensam valuta.

Jordbruket står för 70 procent av exporten och de allra flesta tanzanier får sin inkomst från det. Klimat och jordmån begränsar dock odlingsmöjligheterna. Turism och gruvnäring med bland annat stora guldförekomster är viktiga för ekonomin. Guld står nu för ca 30 procent av exporten. De senaste åren har regeringen försökt ta kontroll över näringen, få bolagen att redovisa sina vinster och betala skatt i landet. Arbetsförhållandena i gruvnäringen är ofta undermåliga och barnarbete förkommer.

Arbetslösheten är totalt drygt 10 procent, men betydligt högre blan de unga i de större städerna. 80 procent av arbetskraften är lågutbilddad, vilket bedöms som ett problem för landets ekonomiska utvecklingen

Den fackliga situationen: 

Fackföreningsrörelsen etablerades i mitten av 1950-taler med nära koppling till självständighetsrörelsen. 1991 inleddes en facklig frigörelseprocess med bland annat stöd från den svenska fackföreningsrörelsen.

Grundläggande fackliga rättigheter finns inskrivna i lag och strejker förekommer, men i praktiken kränks fackliga rättigheter ofta och situationen för facken har försämrats de senaste åren.

Fackföreningsrörelsen har dock en ganska stark ställning i landet. Förhandlingar mellan regeringen och facket sker årligen. Facken arbetar aktivt för att stärka kvinnornas situation i arbetslivet och 2018 inleddes en långsiktig kampanj för att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor, motverka trakasserier, missförhållanden för hushållsanställda samt för att förhindra barnarbete. 

Fackliga organisationer: 

Det finns idag två fackliga centralorganisationer; Centralorganisationen på fastlandet Trade Union Congress of Tanzania, TUCTA  har 350 000 medlemmar, består av tolv förbund och har en stabil ekonomi. Det största förbundet är Tanzania Teachers’ Union, TTU som tillsammans med de statsanställda och kommunalanställda har ca 60 procent av medlemmarna i TUCTA.

2003 bildades Zanzibar Trade Union Congress, ZATUC som är TUCTAs motsvarighet på Zanzibar, en helt självständig centralorganisation med 15 000 medlemmar.

Tillsammans med de fackliga centralorganisationerna i Kenya, Rwanda, Burundi och Uganda har TUCTA och ZATUC bildat East African Trade Union Confederation, EATUC, ett fackligt samarbetsorgan för Östafrika.

TUCTA och ZATUC är båda anslutna till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC och Organization of African Trade Union Unity, OATUU.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. 

Tanzania har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men bryter konsekvent mot flera av dem, framför allt nr. 100 (Lika lön för lika arbete oavsett kön) 138 (Minimiålder för arbete) och 182 (Mot värsta former av barnarbete)

Senast uppdaterad: 

Uppdaterad januari 2019 av Kjell Kampe

För mer information, kontakta
info@uniontounion.org

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt