Sydsudan

Efter decennier av krig utropades Sydsudan som självständig stat 2011. Landet är extremt fattigt, saknar nästan helt infrastruktur och har många inre konflikter. Den största tillgången är stora oljefyndigheter. Facklig verksamhet bedrivs endast i ringa utsträckning.

Fakta

Yta
644 329 km2 (dock oklara gränser mot Sudan)
Huvudstad
Juba
Religion
Majoriteten kristna (katoliker, anglikaner) med stora inslag av inhemska religioner
Invånare
12,6 miljoner
BNP/Invånare
1800 US-dollar (2015. Senare uppgift saknas)
Språk
Engelska, samt lokala språk
UNDP/HDI
Ranking 187. Värde: 0,388 (2017)
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad: 

Det nya landet brottas med enorma problem. Ekonomin är lagd i ruiner efter det långa kriget och helt beroende av bidrag. Största bidragsgivarna är Storbritannien, Nederländerna, USA och Norge. Avtal med Kina om stora investeringar har också träffats. Sydsudan saknar kust och det mesta av oljeexporten måste gå via Sudan. På längre sikt planeras en oljeledning genom Kenya. Sydsudan är förmodligen det land i världen som är mest beroende av sin oljeexport. 98 procent av statens budget är kopplad till oljan. Låga oljepriser de senaste åren har medfört ytterligare problem.

Landet har potentiellt mycket bördig mark. Vita Nilen, vars vatten kan bli en tillgång i kontakterna med Sudan och Egypten i framtiden, formar norr om huvudstaden ett av jordens största våtmarksområden.

Såväl industri som kommersiellt jordbruk är outvecklat. De flesta formella anställningarna finns därför inom den offentliga sektorn. De allra flesta sydsudaneser försörjer sig på eget jordbruk. För att överleva krävs ofta flera arbeten och därför kombineras ofta den egna odlingen med byteshandel eller gatuförsäljning.

Sydsudan är medlem i den östafrikanska ekonomiska gemenskapen.

Den fackliga situationen: 

Normal facklig verksamhet kan inte bedrivas, men visst organiserat fackligt arbete finns. Initiativ för att få bukt med de grövsta formerna av barnarbete har tagits av lokala yrkesorganisationer. Barnaga är förbjudet enligt lag. Enligt författningen ska också kvinnor ha samma lön som män för lika arbete. Strejker förekommer; bland annat har universitetslärare strejkat för att få ut sina löner.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Sudsydan har ratificerat sju avde åtta kärnkonventionerna, men de efterlevs inte i praktiken.

Ratificerade kärnkonventioner

Inte ratificerad:

ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten

Fackliga organisationer: 

En facklig centralorganisation South Sudan Workers Trade Union Federation – SSWTUF har inrättats som försöker bygga upp en facklig rörelse. SSWUT har träffat en överenskommelse med the Sudan Workers Trade Union Federation (SWTUF), Sudans fackliga centralorganisation om samarbete, bl.a. för att lösa problem med de många sydsudaneser som arbetar i Sudan.

Senast uppdaterad: 

Januari 2019 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5+ - Trade rights index 5+ short
Läs mer
5+ - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5+ betyder kollapsad rättsstat. Ingen garanti för rättigheter.