Sydafrika

Den fackliga rörelsen i Sydafrika är Afrikas starkaste. Med Congress of South African Trade Unions, COSATU, i spetsen spelade fackföreningsrörelsen en avgörande roll i befrielsekampen mot apartheid. I dag är förhållandet mellan regeringen och facket inte lika friktionsfritt.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
1 221 037 km²
Huvudstad
Pretoria (regering), Kapstaden (parlament), Bloemfontein (Högsta Domstolen)
Språk
Engelska, afrikaans, ndebele, nordsotho, sydsotho, siswati (swazi), tsonga, tswana, venda, xhosa och zulu är alla officiella språk
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Sydafrika tillhör medelinkomstländerna i världen. Landet har stora naturtillgångar, ett utvecklat finansiellt system och god infrastruktur. Men tillväxten har inte kunnat råda bot arbetslösheten som legat på drygt 25 procent under flera år och bland yngre på så mycket som drygt 50 procent. I takt med att näringslivet har rationaliserats har många arbeten försvunnit och tillväxten inom andra sektorer, (offentliga sektorn, servicesektorn) har inte kunnat erbjuda alla uppsagda nya jobb. En stor andel av befolkningen är beroende av jobb inom den infromella sektorn.

Regeringen arbetar för att stärka de svartas inflytande i näringslivet, bl.a. genom ett system av lagar, Black Economic Empowerment, BEE.  Syftet är att överföra delar av industrin från vita till svarta ägare samt att statliga verksamheter ska lägga sina order i första hand hos företag som drivs av svarta

Ett samarbetsavtal har tecknats med Kina som ska ge investeringar motsvarande 140 miljarder kronor i framför allt infrastruktur.

Bland stora folkgrupper råder extrem fattigdom. Kriminalitet och korruption utgör också stora problem. Klimatförändringen som gjort att landet allt oftare drabbas av torka utgör också ett hot mot en positiv utveckling. Sydafrika har fört en relativt protektionistisk politik och inte öppnat sin hemmamarknad för grannländerna.

Drygt 20 % av befolkningen är HIV-positiva. HIV-medicin är gratis.

Den fackliga situationen: 

Nära fem miljoner är fackligt anslutna. Anslutningsgraden är mycket olika i olika sektorer; inom gruv-, beklädnads-, textil-, transport- och telekomsektorerna är närmare 90% organiserade medan endast ett fåtal av Sydafrikas 1,7 miljoner lantarbetare och hushållsanställda är fackligt anslutna. Lagen ger långtgående fackliga rättigheter, men i Världsfacket, ITUCs rapport om brott mot de fackliga rättigheterna konstateras att situationen för facken fortsatt försämras och grova kränkningar av rätten att organisera sig fackligt har skett. Privatiseringspolitiken har mött stark kritik från fackföreningsrörelsen och samarbetet mellan ANC och COSATU har utsatts för allt svårare påfrestningar.

2012 utvecklades en strejk vid platinagruvan Marikama till en svår nationell kris då 36 arbetare sköts ihjäl av polisen. Jämförelser med Sharpvillemassakern 1960  - som blev startskottet för ANCs väpnade kamp mot apartheid - gjordes och strejker spred sig och utvecklades också till en kris inom gruvfacket National Union of Mineworkers, NUM. Ett nybildat fack för gruv- och byggnadsarbetare, Association of Mineworkers and Construction Union, AMCU, har vuxit sig starkt. 

Strejker är vanliga. 

Fackliga organisationer: 

Idag finns fyra fackliga centralorganisationer i Sydafrika:

Congress of South African Trade Unions (COSATU), 1 800 000 medlemmar.

Confederation of South African Workers' Unions (CONSAWU), 49 730 medlemmar.

Federation of Unions of South Africa (FEDUSA), 480 000 medlemmar.

National Council of Trade Unions, NACTU, 400 000 medlemmar.

COSATU som är den mest betydelsefulla centralorganisationen har haft nära samarbete med ANC, men kritiken mot det nära samarbetet har ökat och de snaste åren har förhållandet varit spänt. Sedan 2017 är också arbeet för jämställdhet i arbetslivet en prioriterad fråga. Vid kongressen 2018 valdes Zingiswa Losi som första kvinna till ordförande (president) för COSATU.

FEDUSA är ett tjänstemannafack som traditionellt haft ett ledarskikt som dominerats av vita.

De fyra centralorganisationerna är anslutna till Världsfacket, ITUC. COSATU och NACTU är dessutom anslutna till Organization of African Trade Union Unity, OATUU.

Flera Global Union Federations, GUF har sina Afrikakontor i Sydafrika; Internationella unionen för livsmedelsarbetare m.fl., Byggnadsinternationalen, Textilarbetarna, Internationella Metallfederationen.

Senast uppdaterad: 
Uppdaterad maj 2019

För mer information, kontakta:
info@uniontounion.org

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
2 - Trade rights index 2 short
Läs mer
2 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 2 betyder att det sker upprepade kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt