Foto: IndustriAllDemonstrationerna och strejkerna, liksom andra fackliga aktioner, fortsätter i Belarus, med stöd av svenska fack. Hoppet om förändring lever.
2020-09-17

Svenska fack stöttar kollegorna i Belarus

 

Stödet från svensk fackföreningsrörelse till de fria facken i Belarus är starkt.

– Folket ska bestämma vilken ledning Belarus ska ha, säger Mats Svensson, mångårig internationell handläggare i IF Metall. Vi har ett gemensamt mål och det är att bli av med diktatorn.

De folkliga protesterna mot regimen i Belarus, med anklagelser om valfusk, drog igång efter valdagen den 9 augusti. Då utropade president Aleksandr Lukasjenko sig som segrare med mer än 80 procent av rösterna, vilket ledde till demonstrationer med krav på nyval.

Omvärldens tryck på regimen i Belarus har under gångna veckorna ökat, samtidigt som våldet mot demonstranterna blivit allt grövre. Parallellt har proteststrejkerna på de statligt ägda företagen ändrat karaktär:

– Säkerhetstjänsten i Belarus är oerhört stark, säger Lana Willebrand, verksamhetsutvecklare på Union to Union med rötter i Belarus, och fortsätter:

– Det går inte längre att ha öppna möten på arbetsplatserna, eftersom anställda som pratar högt om viktiga politiska ämnen blir avskedade. För att skydda arbetstagarna och ledarna för strejkkommittéerna har de oberoende facken därför ändrat strategi.

Sänkt tempo vanlig protestmetod

Arbetstagarnas protester sker ofta i form av det som kallas för ”italienska strejker”. Begreppet betyder ungefär att personalen jobbar i långsammare tempo än vanligt. Det kan också handla om krav på att arbetsgivarna ska följa samtliga arbetsmiljöföreskrifter till punkt och pricka.

– Om till exempel en lampa är trasig slutar personalen att jobba till dess lampan är fixad, säger Lana Willebrand. Det betyder att produktiviteten minskar radikalt. Dessa ”italienska strejker” är ett sätt att föra en dialog med makten när andra sätt är stängda.

Lärare tvingas till angiveri

Enligt Lana Willebrand är situationen på skolorna i Belarus också tillspetsad. Skolledare tvingar lärarna till tystnad, genom att de som uttrycker sin åsikt om regimen löper risk att förlora jobbet.

– Skolorna har gått så långt att lärare tvingas bli angivare och avslöja vem som uttalar sig positivt om oppositionen. Trycket på de offentliga arbetsplatserna är enormt.

Ledarna för de fria facken uppmanar just nu medlemmarna i de officiella, statliga fackförbunden att i stället gå med i ett nationellt nätverk av oberoende förbund.

”Dags för ökad tydlighet!”

– Även om det just nu går långsamt vet jag att strejkledarna känner hopp, säger Lana Willebrand. Nu handlar det om att vinna varje person, en efter en.

Allt fler belarusier känner någon som drabbats av regimens våld, vilket gör att människor inte längre anser att de har något att förlora på gå med i protesterna.

– Men det finns en frustration i civilsamhället över att alla dessa internationella, politiska stöduttalanden inte är tillräckligt, säger Lana Willebrand. Det är dags att vara tydlig och säga att Svjatlana Tsichanouskaja är den legitima representanten för folket, tills nya val hålls.

Riskfyllt fackligt samarbete

Enligt IF Metalls internationella handläggare Mats Svensson är kontakten med fackliga kollegor i Belarus sedan länge komplicerad:

– Först måste jag säga att jag är positivt överraskad över att folket faktiskt har rest sig på det här massiva sättet, säger Mats Svensson och fortsätter:

– Men redan i dag har våra fackliga kompisar drabbats hårt av regimens förtryck. Vi måste vara väldigt försiktiga i kontakterna och agera så att inte situationen förvärras.

De svenska fackförbund, som på olika sätt är aktiva i Belarus, borde enligt Mats Svensson samordna sina insatser ännu mer.

Pressfrihet avgörande faktor

– Vi måste med gemensamma krafter anstränga oss ytterligare, eftersom behovet av enighet är större än någonsin. Ett samlat arbetarrörelseprojekt vore fantastiskt! Samtidigt är det oerhört viktigt att våra kollegor i Belarus fortsätter att uppträda som de hittills har gjort, lugnt och sansat.

Ett av de svenska fack som är engagerat i landet är Journalistförbundet:

– Journalister spelar en avgörande roll för att bygga demokrati, säger Tove Carlén, jurist och internationell sekreterare på Journalistförbundet. Vårt fackliga arbete utgår från ett pressfrihetsfokus och vi stöttar journalister i Belarus i deras yrkesutövning.

Fortsatt hopp om demokrati

Tove Carlén framhåller att det just nu är viktigt att trycket mot regimen är fortsatt starkt och att ”västvärlden inte tappar intresset”.

– Våra kollegor i Belarus visar ett otroligt mod och civilkurage. Det finns hopp om demokrati och mänskliga rättigheter och därför är det så viktigt att omvärlden fortsätter att uppmärksamma protesterna.

Även Fackförbundet ST visar sitt stöd för de fria facken i Belarus. I ett blogginlägg och pressmeddelande skriver ST att de oberoende fackens ”modiga medlemmar” har ”trots enorma personliga risker” spelat ”en viktig roll för att organisera strejker vid statliga bolag”.

Hård kritik från ILO

ST framhåller, liksom arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) i ett skarpt uttalande, att regimen i Belarus har upprepade gånger kritiserats av FN:s arbetslivsorgan ILO för sin bristande respekt för mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Ett av problemen är enligt ST landets svaga anställningsskydd: majoriteten av arbetstagarna har tillfälliga anställningar, vilket enligt ST gör det är lätt att ”fasa ut ’bråkstakar’, det vill säga den som vågar uttrycka kritik”.

Svensk solidaritet viktig

Fackförbundet ST slår fast att oppositionen i Belarus nu behöver stöd från omvärlden för att kunna upprätta ”en ny typ av statsförvaltning och stärka de fria fackförbunden”.

– Så är det, de fria facken och arbetstagarna behöver verkligen de svenska fackens solidaritet, säger Lana Willebrand på Union to Union.

Text: Maja Aase