Singapore
Formellt sett är Singapore en demokrati. I realiteten befinner sig landet i en gråzon mellan demokrati och diktatur. Sedan slutet av 1950-talet har Peoples Action Party (PAP) styrt landet. Det finns bara en tillåten fackföreningsrörelse.
Fakta
Singapores slutna politiska system har dock inte varit en ekonomisk hämsko. Singapore är tvärtom det framgångsrikaste av Sydostasiens så kallade tigerekonomier. BNP per capita har för länge sedan passerat nivån i Sverige. Särskilt framgångsrik är landets inom kemi- och elektronikindustri. Under de senaste åren finns dock vissa tendenser till att företag flyttar från Singapore till Malaysia, där lönerna är betydligt lägre.
Singapore National Trades Union Congress (NTUC) är den enda tillåtna fackliga centralorganisationen. NTUC, är knutet till statsapparaten och fungerar närmast som en avdelning av arbetsmarknadsdepartementet. Exempelvis måste landets premiärminister godkänna valet av ordförande i NTUC. NTUC redovisar att organisationen har 58 anslutna förbund och omkring 900 000 enskilda medlemmar.
De fackliga rättigheterna är inskränkta. Anställda inom offentlig förvaltning och "särskilt" reglerade områden är förbjudna att organisera sig fackligt. Lokala fackföreningar måste ansöka om registrering hos myndigheterna. Rätten att sluta kollektivavtal är begränsad. Slutna avtal ska godkännas av en särskild domstol. Avtalen kan hävas om de anses strida mot allmänna intressen. Den hårda statliga kontrollen av fackföreningsrörelsen har förhindrat framväxten av oberoende organisationer. Det finns inga rapporter om att strejker förekommit under det senaste årtiondet.
I Singapore finns också en stor grupp migrantarbetare, bland annat många kvinnor som arbetar som hushållsanställda. Dessa arbetare har slutit sig samman i ett särskilt "Migrant Workers Center".
Facklig centralorganisation: Singapore National Trades Union Congress (NTUC). NTUC är anslutet till Världsfacket ITUC.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Singapore har ratificerat de flesta av ILO:s kärnkonventioner, men de fackliga rättigheterna är starkt begränsade.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av Singapore:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Inte ratificerade av Singapore:
Januari, 2019, Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.
Facket i världen
