Senegal

Den franska kolonin Senegal blev självständig 1960. Landet är en konstitutionell demokrati. Ekonomin som länge varit i kris har börjat återhämta sig de senaste åren. Mänskliga och fackliga rättigheter är skyddade i lag men kränkningar förekommer. Den fackliga rörelsen är djupt splittrad.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
196 722 km²
Huvudstad
Dakar
Språk
Franska officiellt språk, wolof största afrikanska språk
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Senegals ekonomi har länge varit i kris när den traditionella industrin fått problem och landet har nu ett stort handelsunderskott. Tillväxten i ekonomin har dock varit god de senaste åren. Huvudsakliga näringar är gruvindustri, turism, fiske och jordbruk och man exporterar fisk, oljeprodukter, jordnötter, bomull och fosfat. Importen består av mat, kapitalvaror och olja.  

De allra flesta senegaleser arbetar inom den informella sektorn, mest med odling för eget bruk, men också gatuförsäljning och olika servicetjänster. Arbetslösheten är mycket hög, särskilt bland ungdomar. Många senegaleser söker sig utomlands för att få arbete, de flesta till Frankrike.

Den fackliga situationen: 

Strejkrätt är inskriven i författningen, men det finns begränsningar. Strejker är dock ganska vanliga.  Kränkningar av de fackliga rättigheterna förekommer och situationen har blivit påtagligt sämre under senare år.

Stora ansträngningar görs från facken för att organisera de som arbetar inom den informella sektorn och man har haft kampanjer mot hur dagarbetare, korttidsanställda och domestic workers utnyttjas.

Fackliga organisationer: 

Fram till mitten av 1970-talet existerade bara en stark facklig centralorganisation Confédération Nationale des Travailleurs du Sénégal, CNTS (på franska). I samband med att landets politiska system liberaliserades, splittrades den fackliga rörelsen; flera grupperingar lämnade CNTS och bildade nya centralorganisationer. Nu finns det 12 varav fem är med i Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC. De fem är:

2017 påbörjade de fem största lärarförbunden ett samarbete som syftar till att enas i ett förbund.

Det finns en nära koppling mellan de politiska partierna och fackföreningsrörelsen. Särskilt starkt är bandet mellan CNTS och PS, Parti Socialiste. Politiska uppdrag är viktiga för det fackliga arbetet, dessa ger inkomster som är en förutsättning för att man på heltid ska kunna ägna sig åt facklig agitation.

Internationella Journalistfederationen har sitt Afrikakontor i Dakar.

Senast uppdaterad: 

Maj 2019, Kjell Kampe

För mer information, kontakta info@uniontounion.org

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt