São Tomé och Príncipe
De två öarna i Guineabukten utgör Afrikas till ytan näst minsta land (något mindre än Öland) med 193 000 invånare. Landet blev självständigt från Portugal 1975. Ekonomin är baserad på jordbruk, men oljefyndigheter väntas ge nya inkomster. Från 1991 har landet ett flerpartisystem. Det finns två fackliga centralorganisationer som är anslutna till världsfacket, ITUC.
Fakta
Ekonomin har varit helt beroende av kakao som odlas för export. Torka och misskött ekonomi har lett till minskad export och ökat underskott i handelsbalansen. Förhoppningen om stora oljefyndigheter har till stor del slagit fel. Man har ett nära samarbetar med Nigeria som rör oljeutvinning. Man har också i några år haft ett nära samarbete med Angola. Turism är en möjlig framtida inkomstkälla. Landet har fått största delen av sin utlandsskuld efterskänkt då man levt upp till Världsbankens och IMF:s krav. Valutan är via ett avtal med Portugal knuten till euron. Ett samarbetsavtal har slutits med Kina där Kina förbinder sig att finansiera förbättringar av infratrukturen.
Staten är den största arbetsgivaren. Minimilönen är motsvarande 50 US-dollar i månaden, vilket inte räcker att leva på. Utvandringen har varit stor och många familjer klarar sig tack vara pengar som sänds hem får de som arbetar utomlands. Det finns inga tillförlitliga siffror på arbetslösheten, men den bedöms var hög, speciellt för ungdomar.
Rätten att bilda fackföreningar, strejka och att kollektivförhandla om löner är grundlagsskyddad, men de reglerna efterlevs inte alltid.
Fackliga aktioner förekommer.
São Tomé och Príncipe har två fackliga centralorganisationer som är anslutna till världsfacket, ITUC:
Organização Nacional dos Trabalhadores de São Tomé e Príncipe-Central Sindica (ONTSTP-CS) med 4 000 medlemmar och União Geral de Trabalhadores de São Tomé e Principe, (UGI-STP) med 7 684 medlemmar. Organisationerna samarbetar nära med de fackliga organisationerna i Gabon.
São Tomé and Príncipe har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men brott mot konventionerna förekommer.
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Maj 2019 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
Facket i världen
