Qatar

Tack vare enorma tillgångar på olja och gas är Qatar ett av världens rikaste länder. Qatar är en absolut monarki där det mesta av den lagstiftande, verkställande och dömande makten utövas av emiren själv. Över 90 procent av arbetskraften är migrantarbetare som helt saknar fackliga rättigheter. 

Fakta

Statsskick
Emirat
Yta
11 586 km2
Huvudstad
Doha
Religion
77,5 procent muslimer, 8,5 procent kristna, därutöver hinduer mm
Invånare
2,7 miljoner, inklusive 2,3 miljoner migrantarbetare
BNP/Invånare
128 700 US-dollar
Språk
Arabiska
UNDP/HDI
Ranking: 37, Index: 0.856. UNDP, 2018.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 105 - 111 - 138 - 182

Arbetsmarknad: 

Tillgången på olja och gas har gjort Qatars medborgare till ett av världens rikaste folk. Samtidigt utgör medborgarna bara cirka 10 procent av landets omkring två miljoner invånare. Medborgare i Qatar är chefer, arbetsledare och finansmän, medan byggarbete, service och transporter utförs av migrantarbetare. En annan stor grupp av migrantarbetare jobbar som hushållsanställda. De flesta migrantarbetarna kommer från Indien, Nepal, Filippinerna och Bangladesh. Lönenivåerna varierar kraftigt mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Qatar saknar fastslagna minimilöner.

Den fackliga situationen: 

Qatar blev medlem i ILO 1972, men har inte ratificerat konventionerna som ger arbetstagare rätt att bilda fackföreningar. 2004 stiftade emiren en ny arbetsmarknadslag som ger arbetstgare rätt att bilda fackföreningar och att strejka. Vidare slår lagen fast att arbetsdagen inte ska vara längre än 8 timmar. I realiteten har emelelrtid repressionen mot fackligt arbete fortsatt och det finns inga uppgifter som tyder på att det existerar några fackliga organisationer i landet. Däremot har landets regim utlovat att den första fackföreningen i landet ska tillåtas starta i samband med fotbolls-VM 2022.

För migrantarbetare är det däremot fortsatt förbjudet att organisera sig fackligt eller strejka. Enligt det kritiserade Kafala-systemet får migrantarbetare dessutom varken byta jobb eller lämna landet utan tillåtelse från sin ”Kafeel” – en slags sponsor för migrantarbetarens uppehållstillstånd som oftast är arbetsgivare själv. Om en migrantarbetare vill byta jobb måste han eller hon resa tillbaka till hemlandet eller bli papperslös.

Kafala-systemet kritiseras för att öppna upp för tvångsarbete och slaveri. Även om det finns lagar som reglerar arbetstid och andra villkor kan arbetsgivaren i princip ställa vilka krav som helst utan att de anställda har möjlighet att säga ifrån. Migrantarbetarna utsätts dessutom för omfattande diskriminering, de tvingas att bo i särskilda arbetsläger med ofta mycket dålig standard, de tillåts inte bo i samma områden som medborgare och får inte vistas i de centrala delarna i huvudstaden Doha.

Största delen av Qatars migrantarbetare arbetar i byggindustrin som växt enormt sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022 och nya arenor, hotell och infrastruktur börjat byggas. Sedan dess har de slavliknande villkoren och många dödsfall på byggindustrin fått stor uppmärksamhet. Minst 1 200 byggnadsarbetare beräknas hittills ha dött i förberedelserna och Världsfacket ITUC har beräknat att om ingenting görs åt de usla villkoren kan så många som 4000 arbetstagare dö i olyckor innan 2022.

En annan utsatt grupp är de hushållsanställda. Minst 52 fall av trafficking, misshandel och sexuella trakasserier mot hushållsanställda har enligt officiella siffror rapporterats sedan 2012. I inget av fallen har arbetsgivaren ställts inför rätta. Om en hushållsanställd lämnar sin anställning, även efter att ha utsatts för övergrepp, kan arbetsgivaren rapportera den anställde som ”frånvarande”. Därefter kan arbetstagaren arresteras och utvisas av polisen.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Qatar har ratificerat några av ILO:s kärnkonventioner, men de mänskliga rättigheterna kränks systematiskt i arbetslivet. Fackligt organisering har hittills inte tolererats.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Qatar:

Inte ratificerade av Qatar: 

Fackliga organisationer: 

För närvarande existerar inga officiella fackliga organisationer i landet. Däremot finns underjordiska fackföreningar bland migrantarbetare. 

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.