Construyendo Poder Sindical en América Latina 2020-22

Transport-, metall- och gruvindustrin i Latinamerika är konfliktfyllda och svåra sektorer att arbeta inom. Projektet har under tidigare perioder lyckats stärka facken i Dominikanska Republiken, Peru, Ecuador och Nicaragua. I dessa länder kommer projektets syfte att fortsättningsvis vara att bekämpa splittringen mellan olika fack.

Under denna period drivs arbetet vidare i Peru, Nicaragua och Mexico. Så småningom kan arbetet leda till att förstärka fackets inflytande och medlemsbas i dessa länder och samtidigt stärka nätverkandet mellan facken i regionen.

Projektet kommer också att initiera sektoriella nätverk inom fordonstillverkning, gruv-, energi- och mekanisk industri där facken inom sektorerna kommer att satsa på att finna former för samarbete och ta fram gemensamma strategier inom och mellan länder och globala/regionala storföretags värdekedjor. Ett genomgående tema är också jämställdhet där projektet syftar till att stärka fackens genusmedvetenhet och representationen av kvinnor i facken.

Resultat i korthet

Projektet har under de senaste två åren resulterat i:

- En kartläggning av företag i regionen som omfattas av ett globalt ramavtal med IndustriALL, vilket kommer att bidra till organisering i dessa värdekedjor.

- Framtagande av arbetsplaner på nationell nivå i de deltagande länderna. Tydligast resultat av dessa syns i Nicaragua där federationen för fack inom textilsektorn, FESITEX, uppnått följande positiva förändringar:

- Ledare förstår vikten av att planera och vidta åtgärder baserat på en arbetsplan. Federationen har börja arbeta utifrån på en arbetsplan som de själva har utformat. Denna plan bygger på fem tematiska områden som är viktiga för en facklig organisations grundläggande verksamhet.

- Federationen har lyckats samordna fackföreningarna så att de kan följa och genomföra arbetsplanen.

- Federationen förbättrade egenfinansieringen (för första gången under de sex år då IndustriALL har varit verksamma i landet) och lyckades få fackföreningar att betala för deltagarnas transport till seminarierna. Med andra ord, nu används fackliga avgifter och fackliga resurser för att bidra till utbildning, med förståelsen att detta är en investering och inte en extra kostnad. Det man gjort för att uppnå resultaten har varit utbildningar och möten i oilka former.