Organising Workers in Urban Transport and Seafarers

Projektet har två delar; den ena är en satsning på kvinnliga sjömän och den andra handlar om transporter i större städer. Kvinnor i Algeriet kommer att vara mentorer i de satsningar som ska skapa utrymme för kvinnor att vara med och fatta beslut inom de egna förbunden samt att alla har lika lön för lika arbete. Det handlar också om att kvinnorna ska ha tillgång till en bra och säker arbetsmiljö samt schysta arbetsvillkor.

I transportsektorn handlar projektet om att organisera och utveckla kapaciteten hos de fackliga förbunden som är verksamma i den utveckling som sker för ett mer hållbart och klimatsmart, alternativt resande. Att sluta avtal och skapa nätverk mellan de olika facken samt att bygga allianser med andra organisationer är viktiga beståndsdelar i projektet. Det innefattar också att påverka regeringar och andra investerare så att satsningarna inom transportsektorn blir så bra så möjligt utifrån alla aspekter. 

Resultat i korthet

Projektet har bidragit till ökade insikter kring jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket ledde till att en kvinnokommitté inrättades i Algeriet. Medlemmarna i kvinnokommittén fick utbildning och kommer att fungera som mentorer till andra kvinnor i projektets länder. Resultatet blev också att den mansdominerade sjöfolkssektorn fick en ökad förståelse för de frågor som kvinnorna vill förbättra. En ITF-inspektör med internationella befogenheter att bevaka konventionerna Maritime Labour Convention som berör sjöfarten, anställdes i Marocko efter det att projektutbildningar visat på behovet.

Fackliga förtroendevalda i Marocko, Algeriet och Tunisien är numera i högre grad än tidigare, involverade i de interna beslutsfattande strukturerna. Medvetenheten om rättigheterna på jobbet ökade och i Algeriet och Marocko fortsätter facken att utbilda i förhandlingsteknik kring att teckna kollektiva avtal. Tre företagsavtal fick förbättrade arbetsvillkor som ett resultat av utbildningar.

Projektet ändrar inriktning från 2020 och det blir då mer fokus på de förändringar som sker i och med att infrastrukturen kring det kollektiva resandet alltmer utvecklas i privat regi. Det kan bland annat handla om att ställa om jobb från den informella till den formella sektorn men också att facket kan delta i de sociala dialogerna.