Panama

Panama skapades för att kunna bygga kanalen som skär genom det smala centralamerikanska näset. Landets historia och ekonomi har styrts av kanalen som först ägdes av USA. År 2000 övertog Panama kontrollen och först då blev landet helt självständigt. Inkomsterna från fartygen som använder kanalen samt handel och finanssektorn utgör de viktigaste inkomstkällorna.

 

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
75 517 km2
Huvudstad
Panama City
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Ekonomin domineras av kanalen genom intäkter från fartygen och från frihandelszonen vid kanalens utlopp på Atlantsidan. Området är världens näst störst frizon, ett skattebefriat område varifrån företag vidareexporterar sina varor till resten av kontinenten. Generösa skatte- och finansieringsregler har fått 120 internationella banker att etablera sig i huvudstaden. Panamá har den högsta per capitainkomsten i Centralamerika men samtidigt den näst mest skeva inkomstfördelningen i Latinamerika. 

Den fackliga situationen: 

Lagstiftningen garanterar organisations- och strejkrätten. För att bilda ett fackförbund krävs minst 40 medlemmar. Offentliganställda har inte rätt att organisera sig i fackförbund men får bilda föreningar som har rätt att förhandla om kollektivavtal samt en begränsad strejkrätt.

Regeringen har rätt att både kräva att medling sker i en arbetskonflikt och att bannlysa strejker. Lagen kräver att statsanställda garanterar ett minimum av verksamhet och kan tvångsinkalla åtminstone 50 procent av de anställda.

Fackliga organisationer: 

Lagen som reglerar den självständiga kanalmyndigheten förbjuder strejker bland dess anställda, men tillåter fackföreningar och kollektiva förhandlingar. I frizonerna finns inga kollektivavtal och alla konflikter måste lösas genom medling. Panama har tre centralorganisationer som är anslutna till världsfacket ITUC: Confederación de Trabajadores de la República de Panamá (CTRP), Confederación General de Trabajadores de Panamá (CGTP) och Convergencia Sindical (CS).

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av landet:

Senast uppdaterad: 

December 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt