Nepal
Nepal är en republik i Himalaya. Fattigdomen i landet är stor, huvuddelen av befolkningen bor på landsbygden. Många byar är ensligt belägna och transporterna är ofta komplicerade. Över en miljon nepaleser arbetar som migrantarbetare i andra länder. Fackföreningsrörelsen är starkt men splittrad och partipolitiserad.
Fakta
Nepal tillhör de fattigaste länderna i Asien. Barnadödligheten är hög och det primitiva jordbruket producerar inte tillräckligt med livsmedel för den egna befolkningen. Historiskt sett är Nepal ett jordbruksland. Först under 1950-talet etablerade sig de första industrierna i landet, i huvudsak genom statliga initiativ. Produktionen består i huvudsak av textilier, te, papper, skor, cement och socker. Det finns miljontals barnarbetare i Nepal, särskilt omfattande är barnarbetet inom mattindustrin. En orsak till den svaga industriella utvecklingen är de dåliga vägarna och bristen på elektricitet. Energibristen har lett till en kraftig minskning av industriproduktionen under vintermånaderna.
Den nepalesiska fackföreningsrörelsen är ung. Före 1945 fanns ingen sammanhållande facklig kraft. I takt med att landet demokratiserades började fackliga organisationer växa fram. Liksom i Indien är de fackliga organisationerna ofta partipolitiserade. Det hart lett till en omfattande facklig splittring. Trots det har de fackliga organisationerna spelat en viktig roll i de folkliga protesterna. De fackliga organisationerna har också drivit igenom en rad reformer av arbetsmarknadslagstiftningen.
En stor facklig fråga, utöver kampen för demokrati och fackliga rättigheter, har varit den omfattande privatiseringsvågen av tidigare statliga företag. Nästan ett tusental företag har helt gått under i kölvattnet av de snabba förändringarna och de djupgående strukturprogrammen understödda av Världsbanken. Den fackliga organisationen GEFONT har drivit en kampanj mot privatiseringen av statliga företag. Den fackliga rörelsen NTUC:s strategi har istället varit inriktad på att ställa krav på regeringen att efterleva ILO:s grundläggande konventioner.
De dominerande fackliga organisationerna är:
• Independent Democratic Confederation of Nepalese Trade Unions (INDECONT) bildades 2008 genom en sammanslagning av Nepal Trade Union Congress (NTUC) och Democratic Confederation of Nepalese Trade Unions (DECONT). är landets äldsta fackliga rörelse. NTUC bildades 1947 och ställde krav på att den absoluta monarkin skulle inskränkas. Den är nära kopplad till Nepali Congress (kongresspartiet). INDECONT uppger att man har 17 medlemsförbund och omkring 140 000 medlemmar.
• General Federation of Nepali Trade Unions (GEFONT), en vänsterinriktad organisation som uppstått ur det senaste decenniets demokratirörelse. GEFONT samarbetar med kommunistpartiet CPN-UML. GEFONT uppger att man har 20 medlemsförbund och omkring 350 000 enskilda medlemmar.
• All Nepal Federation of Trade Unions (ANTUF) hävdar att man för närvarande är Nepals största fackliga organisation med 37 medlemsförbund och 600 000 enskilda medlemmar. ANTUF har politiska kopplingar till landets maoistiska parti.
• Nepal Trade Union Congress-Independent (NTUC-I). Bildades efter en sammanslagning av två fackliga organisationer 2008. NTUC-I redovisar att organisationen har 140000 medlemmar.
För ytterligare information om det fackliga läget i Nepal, se informationen från Världsfacket ITUC.
Fackliga centralorganisationer, däribland:
• Independent Democratic Confederation of Nepalese Trade Unions (INDECONT).
• General Federation of Nepali Trade Unions (GEFONT).
• All Nepal Federation of Trade Unions (ANTUF).
• Nepal Trade Union Congress-Independent (NTUC-I).
Av dessa är ANTUF, GEFONT och NTUC-I medlemmar i Världsfacket ITUC. För ytterligare information om det fackliga läget i Nepal, se informationen från ITUC.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Nepal har ratificerat de flesta av ILO:s kärnkonventioner, men det är vanligt med kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av Nepal:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Inte ratificerad av Nepal:
Januari, 2019, Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.
Relaterade artiklar
Utvecklingsprojekt i Nepal
Facket i världen
