Mongoliet
Mongoliget är världens mest glesbefolkade land. Sysselsättningen domineras av jordbruket, men för landets ekonomi är gruvnäringen viktigare. De fackliga friheterna har successivt ökat.
Fakta
Sysselsättningen domineras av herdekulturen, med hjordar av får, getter, kor, kameler och hästar. Industrin och gruvnäringen växer men sysselsätter fortfarande få personer. Gruvnäringen sysselsätter få personer men står för 90 procent av landets exportinkomster. Landet har stora fyndigheter av bland annat koppar, kol och guld och regeringen satsar stort på att utvidga gruvindustrin. Sverige hade tidigare ett omfattande utvecklingssamarbete med Mongoliet, det är numera neddraget efter att Sida har koncentrerat biståndet till ett färre antal länder. Affärsutbytet med Mongoliet är litet, men alltför svenska företag etablerar sig i landet.
De flesta fackliga organisationerna i Mongoliet är medlemmar i Confederation of Mongolian Trade Unions (CMTU), en federation som skapades av MPRP, tidigare det enda tillåtna partiet. Under 1990 skedde en snabb förändring av CMTU, vilket bland annat innefattade en brytning med MPRP. CMTU uppger att man för närvarande har omkring 450000 enskilda medlemmar.
Den interna fackliga friheten har ökat, det är numera möjligt för fackliga förbund och fackföreningar att lämna CMTU. En annan förändring är att det är fritt fram att bilda nya fackliga organisationer, utan särskilt godkännande av de statliga myndigheterna.
Under de senaste tio åren har flera nya oberoende fackliga organisationer bildats. Först ut på plan var Confederation of Free Trade Unions (CFTU). De nya oberoende organisationerna har emellertid ännu inte lyckats utmana CMTU:s dominans.
Fackliga centralorganisationer: Confederation of Mongolian Trade Unions (CMTU). CMTU tillhörde tidigare den kommunistiska fackliga ”Världsfederationen”, men är numera medlem av Världsfacket ITUC. Därutöver finns ett antal mindre och oberoende fackliga organisationer, däribland Confederation of Free Trade Unions (CFTU).
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Mongoliet har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner, men trots ökad facklig frihet förekommer fortfarande kränkningar av de fackliga rättigheterna.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av Mongoliget:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Januari, 2019, Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.
Relaterade artiklar
Utvecklingsprojekt i Mongoliet
Facket i världen
