Mali

Ökenlandet Mali i Västafrika är ett land med rika kulturella traditioner. Mali som blev självständigt från Frankrike 1960 är politiskt instabilt med motsättningar mellan olika folkgrupper. Landet är ett av världens allra fattigaste. Den fackliga centralorganisationen har varit en viktig faktor i den demokratiska utvecklingen.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
1 240 192 km²
Huvudstad
Bamako
Religion
ca 75% Islam (sunni), traditionella afrikanska religioner
Invånare
18,1 miljoner
BNP/Invånare
2 211 US-dollar
Språk
Franska officiellt språk
UNDP/HDI
Ranking 2018: 182, Index: 0,427
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad: 

Mali består till två tredjedelar av öken. Trots ekonomiska reformer har Mali förblivit ett av världens fattigaste och mest biståndsberoende länder. Omkring 80 procent av befolkningen lever på jordbruk och boskapsskötsel, samt fiske längs floderna (Niger och Senegal) där det också produceras bomull och kött. 

Den informella sektorn är helt dominerande och även i de större städerna är det  en ganska liten del av arbetskraften som har en formell anställning. Den offentliga sektorn är den största arbetsgivaren. Några säkra siffror på arbetslösheten finns inte, men den bedöms vara mycket hög.

Klimatförändringen har gjort att Mali allt oftare drabbas hårt av torka och även gräshoppor. Många har tvingats emigrera för att kunna försörja sig och sin familj. De pengar som skickas hem utgör ett viktigt tillskott till ekonomin.

Landet är rikt på mineraler. Guld står tillsammans med bomull för omkring 80 procent av Malis exportinkomster.

Andelen barn som går i skola har ökat de senaste åren, men barnarbete är fortfarande mycket vanligt.

Den fackliga situationen: 

Både rätten att organisera sig fackligt och rätten att strejka är grundlagsskyddade. Det finns lagar som reglerar arbetsmarknaden men tillämpningen är eftersatt.  Förhandlingar mellan fackföreningar och privata arbetsgivare förekommer huvudsakligen direkt på arbetsplatserna, men regeringen och centralorganisationen för också regelbundna förhandlingar. Förhandlingsklimatet har dock blivit kärvare och kränkningar av fackliga rättigheter är vanliga. Strejker förekommer relativt ofta. 

Fackliga organisationer: 

Union Nationale des Travailleurs du Mali, UNTM var fram till 1998 den enda fackliga centralorganisationen. UNTM med 130 000 medlemmar i 14 förbund har spelat och spelar en avgörande roll för landets demokratisering och utveckling.

Conféderation Syndicale des Travailleurs du Mali, CSTM,  (franska) har de flesta av sina 16 000  medlemmar i 15 förbund inom den privata arbetsmarknaden och har samarbetsavtal med flera av de fristående fackbunden, bl.a. det stora lärarförbundet.

Båda organisationerna är anslutna till Världsfacket International Trade Union Confederation, ITUC och Organization of African Trade Union Unity, OATUU. De har också ett nära samarbete med varandra.

Senast uppdaterad: 

Maj 2019 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.