Libyen
Libyen blev ett självständigt kungadöme 1951. 1969 tog Moammar Kaddafi makten. Ekonomin utvecklades snabbt tack vare stora oljeinkomster, men regimen blev alltmer despotisk och Kaddafi dödades i revolutionen 2011. Situationen i landet är kaotisk och Daesh (IS) har fått fäste i landet. Viss facklig verksamhet förekommer.
Fakta
Oljeboomen på 60-talet medförde ekonomiska reformer. Intäkterna användes för en snabb utbyggnad av landets infrastruktur, men också utbildning och hälsovård. Många afrikanska migrantarbetare fanns i Libyen. Enorma summor har också använts för att bygga upp det militära försvaret. Inbördeskriget, det politiska kaos som råder och kampen om kontrollen av oljan har medfört också ett ekonomiskt kaos. En liten förbättring har dock skett 2017.
Facket har varit helt regeringskontrollerat. Libyen har haft många immigrantarbetare som levt under mycket dåliga villkor och ständigt riskerat att bli utvisade.
Trots att facklig aktivitet är förenat med livsfara förekommer fackliga aktioner och strejker. 2014 tilldelades Nermin Al-Sharif, ordföranden i det ITF-anslutna Sjöfartsförbundet ett italienskt fredspris. Hon har efter det utsatts för flera mordförsök och belagts med reseförbud 2017 men tack vara internationellt stöd har det hävts. Under året strejkade bl.a. transportarbetare.
2011 bildade 15 fackliga organisationer från 10 länder ett arabiskt fackligt demokratiskt forum. En av organisationerna är det nybildade Free Libyan Workers' Federation, FLWF.
FLWF är inte anslutet till Världsfacket, ITUC, men några fackförbund är anslutna till sina respektive Internationella fackliga branschorganisationer (Global Union Federations), bl.a. anslöts två förbund till Internationella Transportarbetarfederationen, ITF 2013.
Januari 2018 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.
