Laos
Laos är ett fattigt jordbruksland i Indokina. Parlamentarism har införts, största parti är Laotiska revolutionära folkpartiet, det vill säga kommunistpartiet. Fackföreningsrörelsen är svag.
Fakta
Laos är ett Asiens fattigaste länder. I huvudstaden Vientiane och runt Mekongfloden har det dock skett en viss ekonomisk utveckling. Flera utländska företag har investerat i den växande textilindustri i takt med att landets ekonomi har liberaliserats. Men på landsbygden står utvecklingen i stort sett stilla. Ett stort praktiskt problem är bristen på vägar och kommunikationer. Elektriciteten är utbyggd endast i städerna. Laos har inte heller någon kust och få floder.
Europeiska investeringsbanken, EIB, har godkänt ett lån på 76,2 miljoner dollar för att utveckla en koppargruva i Laos. Beslutet har lett till kritik från en rad miljöorganisationer som menar att gruvan kommer att skada miljön och lokalbefolkningen i området. Den planerade koppargruvan ligger i provinsen Savannakhet nära gränsen mot Vietnam. Till 80 procent kommer gruvan att ägas av det australiska gruvföretaget Oxiana. Sedan 2002 har samma företag drivit en guldgruva i närheten. Det gruvprojektet har lett till skogsskövling och till att lokalbefolkningen tvingats flytta. Nu fruktar kritikerna att den planerade koppargruvan ska leda till samma negativa effekter men i betydligt större skala.
Fackföreningsrörelsen är svag och helt kontrollerad av det styrande partiet LPRP. Någon facklig frihet existerar inte.
I den fackliga centralorganisationen Federation of Lao Trade Unions (FLTU) ingår fem fackförbund. En överväldigande majoritet av FLTU:s 77 000 medlemmar är anställda av staten, men även för dessa är de fackliga rättigheterna inskränkta. Offentligt anställda har exempelvis inte rätt att strejka. Endast en procent av arbetskraften är sysselsatt inom industrin.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Laos har ratificerat några av ILO:s kärnkonventioner, men fackföreningsrörelsen kontrolleras av staten och det ärt vanligt med kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av Laos:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Inte ratificerade av Laos:
Fackliga centralorganisationer: Federation of Lao Trade Unions (FLTU). FLTU är medlemmar av den kommunistiska fackföreningsinternationalen FVF. Det finns ingen facklig organisation i landet som tillhör Världsfacket ITUC.
Januari, 2019, Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.
