Kuba

Kuba är fortsatt enväldigt styrt av kommunistpartiet sedan revolutionen 1959. Bröderna Fidel och Raul Castro ledde landet i nästa 60 år och först 2018 tillträdde en ny president Miguel Díaz-Canel. Det innebar dock inga reformer av det politiska systemet men försiktiga öppningar av den tidigare helt statskontrollerade ekonomin. Men ekonomin har inte tagit fart och landet genomgår en av sista svåraste kriser på flera decennier.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
110 860 km2
Huvudstad
Havanna
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Efter misslyckade satsningar på tung industri har Kubas ekonomi varit beroende av socker och tobak. Kommunismens kollaps i Östeuropa fick katastrofala följder för den kubanska ekonomin och turismen har blivit allt viktigare både för att skapa sysselsättning och för att dra in inkomster till staten. De senaste åren har ett antal reformer införts för att få fart på ekonomin. Bland annat uppmuntras viss privat produktion inom jordbruket samt privat småföretagsamhet. Runt en halv miljon har tvingats lämna sina statliga anställningar och är nu verksamma i den småskaliga privata sektorn. De förbättrade relationerna med USA under president Barack Obamas tid ökade det ekonomiska utbytet med USA, men i och med Donald Trumps tillträde har politiken svängt och utbytet avstannat. Staten har fortsatt kontroll över de viktigaste delarna av produktionen, samtidigt som USAs ekonomiska embargo är kvar. 

Den fackliga situationen: 

Staten kontrollerar arbetsmarknaden och fastställer löner och arbetsvillkor inom den statliga sektorn. Strejkrätt finns inte i lag och existerar inte över huvud taget.

Fackliga organisationer: 

De kubanska myndigheterna erkänner bara en enda centralorganisation, Central de Trabajadores Cubanos (CTC). Den är hårt styrd av staten och kommunistpartiet. Alla som ansluter sig till en fristående organisation riskerar förföljelse och avsked. 

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Kuba:

Senast uppdaterad: 

Augusti 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt