Kongo, Demokratiska Republiken

Belgiska Kongo blev fritt 1 juli 1960. Efter att diktatorn Mobutu störtats 1997 har landet härjats av inbördeskrig. Landet har enorma naturrikedomar. Den fackliga rörelsen är mycket splittrad. Tre organisationer är anslutna till världsfacket ITUC och facklig verksamhet bedrivs trots det kaotiska läget i landet.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
2 344 885 km²
Huvudstad
Kinshasa,
Religion
Majoriteten kristna, största kyrkan är den katolska
Invånare
88,7 milj
BNP/Invånare
887 US dollar
Språk
Franska är officiellt språk, fyra nationella språk: swahili, tshiluba, lingala och kikongo
UNDP/HDI
Rangordning: 176, värde: 0,457
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad: 

I landet finns enorma naturrikedomar, bl.a. kommer mer än hälften av den kobolt som finns i mobiltelefonernas batterier från Kongo. Inbördeskriget och vanskötsel har raserat ekonomin. En viss förbättring har dock skett de senaste åren. Regeringen försöker få bättre kontroll på gruvnäringen som ofta kontrolleras av europeiska, kinesiska eller amerikanska bolag. 

En stor del av befolkningen lever på småskaligt jordbruk för självhushåll, gatuförsäljning. I framför allt östra delen av landet lever många människor i områden kontrollerade av olika milisgrupper. Där är också illegal gruvbrytning och organiserat barnarbete vanligt. Arbetslösheten är omfattande.

Den fackliga situationen: 

Trots situationen i landet bedrivs facklig verksamhet. Facken har också börjat organisera den informella sektorn, bl.a. marknadskvinnorna i Kinshasa. Facklig utbildning bedrivs, bl.a. med svenskt bistånd. Arbetet mot HIV/AIDS och Ebola är också en prioriterad verksamhet.

I de utländska gruvbolagen, varav flera kinesiska,  motarbetas all facklig verksamhet. Det finns flera rapporter om att fackligt aktiva avskedats, arresterats och torterats.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Demokratiska republiken Kongo har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men bryter konsekvent mot dem.

Fackliga organisationer: 

1951 trotsade en grupp afrikanska arbetare förbudet mot fackföreningar och Union Nationale des Travailleurs du Congo, UNTC bildades. Länge var organisationen en integrerad del av enpartisystemet, men sedan början av 1990-talet har en rad olika politiska partier startat egna fackliga organisationer. Ekonomiskt stöd utifrån har stärkt fackföreningsrörelsen, men också bidragit till att vidmakthålla den fackliga splittringen.
 
Tre centralorganisationer är anslutna till
världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC:
- Confédération Démocratique du Travail
(CDT) 51,000 medlemmar
- Confédération Syndicale du Congo (CSC) 390 105 medlemmar
- Union Nationale des Travailleurs du Congo (UNTC) 129 040 medlemmar

Senast uppdaterad: 

Maj 2019 av Kjell Kampe
För mer information kontakta info@uniontounion.org

 

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.