Kongo, Demokratiska Republiken

Belgiska Kongo blev fritt 1 juli 1960. Efter att diktatorn Mobutu störtats 1997 har landet härjats av inbördeskrig. Landet har enorma naturrikedomar. Den fackliga rörelsen är mycket splittrad. Tre organisationer är anslutna till världsfacket ITUC och facklig verksamhet bedrivs trots det kaotiska läget i landet.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
2 344 885 km²
Huvudstad
Kinshasa,
Språk
Franska är officiellt språk, fyra nationella språk: swahili, tshiluba, lingala och kikongo
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad och ekonomi: 

I landet finns enorma naturrikedomar. Koppar och kobolt utgör de främsta exportmetallerna. 70 procent av all kobolt (som bland annat ingår i datorer och mobiltelefoner) kommer från Demokratiska republiken Kongo. Ett prisras på kobolt 2020 i kombination med politisk oro, väpnade uppror och vanskötsel av ekomomin tvingade fram en halvering av statens budget. Regeringen försöker få bättre kontroll på gruvnäringen som ofta kontrolleras av kinesiska, europeiska eller amerikanska bolag. 

En stor del av befolkningen lever på småskaligt jordbruk för självhushåll och gatuförsäljning men även hantverksmässig koboltutvinning. I framför allt östra delen av landet lever många människor i områden kontrollerade av olika milisgrupper. Där är också illegal gruvbrytning och organiserat barnarbete vanligt. Arbetslösheten är omfattande.

Den fackliga situationen: 

Trots situationen i landet bedrivs facklig verksamhet och situationen har blivit något bättre det senaste året. Facken har också börjat organisera den informella sektorn, bl.a. marknadskvinnorna i Kinshasa. Facklig utbildning bedrivs, bl.a. med svenskt bistånd. Arbetet mot HIV/AIDS, Ebola och Covid 19 är också prioriterad verksamhet.

I de utländska gruvbolagen, varav flera kinesiska,  motarbetas all facklig verksamhet. Det finns flera rapporter om att fackligt aktiva avskedats, arresterats och torterats. År 2020 har facken tillsammans med människorättsorganisationer  protesterat mot gruvbolag som avskedat arbetare med hänvisning till Covid 19.

Fackliga organisationer: 

1951 trotsade en grupp afrikanska arbetare förbudet mot fackföreningar och Union Nationale des Travailleurs du Congo, UNTC bildades. Länge var organisationen en integrerad del av enpartisystemet, men sedan början av 1990-talet har en rad olika politiska partier startat egna fackliga organisationer. Ekonomiskt stöd utifrån har stärkt fackföreningsrörelsen, men också bidragit till att vidmakthålla den fackliga splittringen.
 
Tre centralorganisationer är anslutna till
världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC:
- Confédération Démocratique du Travail
(CDT) 51,000 medlemmar
- Confédération Syndicale du Congo (CSC) 390 105 medlemmar
- Union Nationale des Travailleurs du Congo (UNTC) 789 370 medlemmar

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Demokratiska republiken Kongo har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men bryter konsekvent mot dem.

Senast uppdaterad: 

December 2020, Kjell Kampe

Hittar du faktafel, har frågor eller vill diskutera innehållet i texten? Skriv gärna till info@uniontounion.org

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt