Kambodja

Kambodjas fackföreningsrörelse slogs sönder av krig och Pol Pots folkmord. Nu växer de fackliga organisationerna igen, främst beroende på en expanderande textilindustri. Samtidigt är repressionen mot fackligt arbetet omfattande med återkommande kränkningar av rätten att organisera sig och trakasserier av fackliga företrädare. 

Kambodjas fackföreningsrörelse är starkt splittrad och uppdelad efter politik och personliga särintressen. I landets finns flera fackliga centralorganisationer, men också ett antal fackförbund som inte tillhör någon centralorganisation. De tre mest betydelsefulla fackliga centralorganisationerna är: Cambodia Confederation of Trade Unions (CCTU) med 10 000 medlemmar. Cambodia Confederation of Unions (CCU) med 95 000 medlemmar och Cambodia Labor Confederation (CLC) med 60 000 medlemmar. Därutöver finns bland annat ett självständigt fackförbund för textilarbetare, Oberoende kambodjanska fackförbundet för textilarbetare, som spelar en betydande roll för att förbättra villkoren på klädindustrierna.

Under 2020 blev 724 klädarbetare avskedade vid företaget Youli Internationals fabrik i den ekonomiska frizonen Shandong Sunshell. En orsak till avskedandena var att företaget ville slå sönder den lokala fackliga organisationen. Efter stora fackliga protester, där också det globala facket IndustriALL deltog tvingades företaget att återanställa de avskedade arbetarna. Repressionen mot fackliga organisationer har samtidigt fortsatt. I början av hösten demonstrerade tusentals arbetare i huvudstaden Phnom Penh med anledning av att arbetare vid klädföretaget Y&W-Garment inte hade fått ut sin lön.

En rapport från Fair Action visar att allt fler klädarbetare i Kambodja har tillfälliga anställningar. Inte sällan är arbetarna anställda så korta som en månad i taget. Det gör det enkelt för arbetsgivare att bli av med fackligt aktiva arbetare eller arbetare som inte vill jobba övertid. En konsekvens är att många anställda blir rädda för att organisera sig fackligt.