Iran
Iran är en islamistisk republik i Mellanöstern. Fram till 1935 kallades landet för Persien. Landets islamistiska domstolar accepterar inte självständiga fackföreningar. Vid flera tillfällen har fackliga aktivister arresterats, fängslats och hotats i Iran.
Fakta
Landets ekonomi bygger på de rika oljetillgångarna som ägs och kontrolleras av staten. Omkring 90 procent av landets export består av olja. Iran är OPEC:s största oljeproducent efter Saudiarabien.
På arbetsplatserna finns så kallade ”islamiska råd” som tillhör centralorganisationen ”Arbetarnas hus”. Denna rörelses uppgift är i första hand att understödja den islamiska kulturen.
Strejkrätten är strypt, trots det finns flera uppgifter om ett ökat antal strejker och demonstrationer. Förutom den statskontrollerade fackföreningsrörelsen finns en iransk facklig centralorganisation som verkar i exil från Frankrike som är ansluten till den kommunistiska internationalen. Vid flera tillfällen har fackliga aktivister arresterats, fängslats och hotats. Särskilt farligt är det att vara aktiv i oberoende fackliga organisationer som försöker att upprätthålla sitt oberoende från staten. En sådan är Fackföreningen för Tehrans busschaffuörer. Ledaren för den organisationen, Mansour Osanloo, har suttit i fängelse i flera omgångar.
Vad den islamistiska regimen framför allt fruktar är att fackliga aktivister ska samverka med studenter, vänsterradikala grupper och företrädare för nationella minoriteter (som araber, kurder och balucher). En sådan samordning skulle på allvar kunna utmana makten i Tehran.
Världsfacket ITUC bevakar utvecklingen i Iran och har i flera uttalanden protesterat mot övergreppen. I Sverige har bland annat Transportarbetareförbundet jobbat aktivt för att få fackliga iranska aktivister frisläppta. Under hösten 2015 arrangerade Svenska Transportarbetareförbundet möten med en iransk forskare om de fackliga villkoren i landet.
Det finns flera oberoende förbund inom olika branscher, däribland Saquez Bakery Workers’ Association. Ingen organisation i landet är medlem i världsfacket ITUC.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Iran har ratificerat flera av ILO-konventionerna, men det är vanligt att de mänskliga rättigheterna i arbetslivet kränks.
I ILO:s databas Normlexhittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av Iran:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Inte ratificerade av Iran:
Januari, 2019, Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.
Facket i världen
