Iran

På arbetsplatserna finns så kallade ”islamiska råd” som tillhör centralorganisationen ”Arbetarnas hus”. Denna rörelses uppgift är i första hand att understödja den islamiska kulturen.

Strejkrätten är strypt, trots det finns flera uppgifter om ett ökat antal strejker och demonstrationer. Förutom den statskontrollerade fackföreningsrörelsen finns en iransk facklig centralorganisation som verkar i exil från Frankrike som är ansluten till den kommunistiska internationalen. Vid flera tillfällen har fackliga aktivister arresterats, fängslats och hotats. Särskilt farligt är det att vara aktiv i oberoende fackliga organisationer som försöker att upprätthålla sitt oberoende från staten. En sådan är Fackföreningen för Tehrans busschaffuörer. Ledaren för den organisationen, Mansour Osanloo, har suttit i fängelse i flera omgångar. 

Vad den islamistiska regimen framför allt fruktar är att fackliga aktivister ska samverka med studenter, vänsterradikala grupper och företrädare för nationella minoriteter (som araber, kurder och balucher). En sådan samordning skulle på allvar kunna utmana makten i Tehran.

Världsfacket ITUC bevakar utvecklingen i Iran och har i flera uttalanden protesterat mot övergreppen. I Sverige har bland annat Transportarbetareförbundet jobbat aktivt för att få fackliga iranska aktivister frisläppta. Under hösten 2015 arrangerade Svenska Transportarbetareförbundet möten med en iransk forskare om de fackliga villkoren i landet. 

Åtminstone 15 arbetare har skadats och många fler har arresterats efter våldsamma fackliga demonstrationer i staden Arak i Iran under våren 2019. Arbetarna protesterade mot att löner inte hade betalats ut av företaget efter att det hade privatiserats.

Under senare år har mängder med statliga företag privatiserats i Iran. President Hassan Rouhani tror att staten kan spara pengar genom privatiseringar. Inte sällan har de statliga tillgångarna sålts till långt under marknadspris, vilket skapat stora privata förmögenheter.