Foto: Stefan F LindbergSondril har arbetat som busskonduktör i två år och ingår i en nybildad facklig kvinnokommitté som jobbar för att stärka kvinnors rättigheter i transportsektorn.
2016-02-01

Indien: Försiktig förändring - men lång väg kvar

Indiens kvinnliga busskonduktörer blir ofta utsatta för övergrepp. Med strategiska verktyg jobbar nu busstransportfacket för förändring.
– Fortfarande återstår oändligt mycket arbete men vi har ändå tagit några första små steg på vägen.

 

Varje gång bussen kör ner i en grop studsar passagerna runt. Flera gånger är jag nära att falla och håller mig krampaktigt i en stång. Vägen verkar till stor del mest bestå av större och mindre gropar och gupp. Efter tre timmars resa i den stekheta och överfulla bussen känns det som om alla inre organ har hamnat huller om buller.

Samtidigt som bussturen för oss är en engångsföreteelse är det vardag för den kvinnliga indiska busskonduktören Sondril. Sex dagar i veckan och minst åtta timmar om dagen åker hon runt på den indiska landsbygden. Hon har arbetat som konduktör i två år och förklarar att hon ändå trivs med jobbet.

– För mig var det viktigt att börja arbeta efter skolan, förklarar Sondril som nyligen gifte sig.

Hon är sedan en tid också fackligt aktiv i hemprovinsen Rajgad som ingår i delstaten Maharashtra. Huvudstad i delstaten är Mumbai. Sondril ingår i den nybildade fackliga lokala kvinnokommittén efter att själv vid flera tillfällen ha råkat ut för problempassagerare.

– Tyvärr är attityden hos en del manliga passagerare och ibland även hos en och annan manlig kollega bedrövlig. Vissa män tror det är OK att verbalt komma med förolämpningar och sexuella förslag. Unga män vägrar ibland betala sin biljett och då får jag se till att de kastas av eller tvingas åka med till bussterminalen för att anmälas.

– I bland har det hänt att jag i trängseln ombord känt en hand på mina bröst eller mellan benen när jag tar betalt. För mig är ett sådant beteende oacceptabelt och jag ryter då högt till att männen ska uppföra sig.

Att ha koll på alla passagerare i de i regel överfulla bussarna är inte lätt. Ombord på den nerslitna Tatabuss som vi åker med finns 49 sittplatser. Med ståplatser är det ibland över 100 personer i bussen. Ett stort problem för de ofta unga kvinnliga busskonduktörerna är att de måste fortsätta arbeta ombord och inte får andra arbetsuppgifter när de är gravida.

– Risken för tidiga missfall är stora genom alla skakningar under bussturerna. Flera av mina arbetskamrater har tyvärr också fått missfall, berättar Sondril.

Fackliga kvinnokommittéer
Trots ett i början stort motstånd både från transportfackets manliga ledning och arbetsledningen i bussbolaget började Sheela Sanjay Naikwade för några år sedan att organisera kvinnokommittéer och fackliga utbildningar för sina omkring 7 000 kvinnliga arbetskamrater. Själv arbetar Sheela sedan länge i företagets administration i sin hemprovins.

– Jag tröttnade på att se hur bedrövligt många kvinnor behandlades av främst passagerare men ibland även av manliga kolleger, förklarar Sheela.

Målmedvetet drog Sheela först helt på egen hand igång fackligt organisationsarbete bland de omkring 7 000 kvinnorna i företaget. Idag finns det kvinnokommittéer i samtliga 19 provinser i delstaten.

– Genom bland annat kommittéerna driver vi fall där kvinnliga anställda råkat ut för övergrepp. Får vi höra talas om något fall försöker vi agera fackligt, först lokalt och om det behövs på ännu högre nivå.

Dessvärre är det fortfarande svårt att få gehör för klagomål både hos den lokala polisen och ofta även hos den lokala arbetsledningen, anser Sheela Naikwade.

– Fortfarande återstår oändligt mycket arbete men vi har ändå tagit några första små steg på vägen mot att förbättra situationen för indiska kvinnor i arbetslivet, menar Sheela.

– Positivt är att min fackliga ledning numera bättre inser att kvinnor som råkar ut för övergrepp i sitt arbete måste få stöd. Det samarbetet, det stöd och den inspiration vi numera även får från det globala transportfacket ITF och fackföreningsrörelsen i Sverige genom SEKO och Union to Union betyder dessutom mycket.