Guinea-Bissau
Guinea-Bissau uppnådde sin självständighet 1974 efter ett långt befrielsekrig mot Portugal. Landet som är republik med ett fungerande flerpartisystem är ett av världens 20 fattigaste. Det finns en facklig centralorganisation i landet, UNTGB. Organisationen är ansluten till världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC.
Fakta
Ekonomin bygger främst på jordbruk och över 80 procent av befolkningen är bönder. Jordbruket är starkt koncentrerat till några få grödor, framför allt ris, jord och cashewnötter. Bara ca 10 procent av arbetskraften har en formell anställning, de flesta inom den offentliga sektorn. Ekonomin har succesivt öppnats upp för privata initiativ och utländska investeringar. Kina och Angola har till stor del ersatt EU som finansiärer. Idustrisektorn är mycket liten.
Guinea Bissaus stora roll i narkotikahandeln mellan Sydamerika och Europa är en källa till konflikter både inom landet och internationellt.
Strejkrätten garanteras i författningen och strejker är vanliga, ofta p.g.a. icke utbetalda löner. Trots att landet ratificerat ILOs konventioner mot barnarbete är det mycket omfattande, mest inom jordbruket och i gatuförsäljningen. Fackets situation är svår och fackliga rättigheter kränks ofta.
Före självständigheten verkade den fackliga organisationen União National dos Trabalhadores de Guiné Bissau, UNTGB, från exilen i Senegal och samverkade med en befrielserörelse i opposition till den som slutligen fick makten och facket hamnade i en politiskt utsatt position. Några av de fackliga ledare som återvände till landet försvann under ouppklarade omständigheter. Andra blev avsatta efter politiska påtryckningar från den nya regeringen
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
Guinea Bissau har ratificerat sju av de åtta kärnkonventionerna, inte nr. 87 om Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten. Brott mot konventionerna är vanligt förekommande.
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Det finns bara en facklig centralorganisation i landet,União National dos Trabalhadores de Guiné Bissau, UNTGB. Steg för steg har UNTGB ändrat sin politiska framtoning och relationen till regeringen har successivt blivit bättre. Under senare år har dock det fackliga ledarskiktet betonat sin självständighet. UNTGB som är anslutet till ITUC har 50 000 medlemmar. 15 av totalt 21 förbund är anslutna. I Portugal finns även en facklig exilorganisation som vill ha stöd för att återvända hem till Guinea-Bissau.
Maj 2019 av Kjell Kampe
För mer information kontakta info@uniontounion.org
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
