Guinea-Bissau

Guinea-Bissau uppnådde sin självständighet 1974 efter ett långt befrielsekrig mot Portugal. Landet som är republik med ett fungerande flerpartisystem är ett av världens 20 fattigaste. Det finns en facklig centralorganisation i landet, UNTGB. Organisationen är ansluten till världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
36 125 km²
Huvudstad
Bissau
Religion
animister, kristendom, islam
Invånare
1,9 miljoner
BNP/Invånare
1700 US-dollar
Språk
Officiellt språk är portugisiska
UNDP/HDI
Ranking 2018: 177, Index 0,455
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (ej 87 om föreningsfrihet)

Arbetsmarknad: 

Ekonomin bygger främst på jordbruk och över 80 procent av befolkningen är bönder. Jordbruket är starkt koncentrerat till några få grödor, framför allt ris, jord och cashewnötter. Bara ca 10 procent av arbetskraften har en formell anställning, de flesta inom den offentliga sektorn. Ekonomin har succesivt öppnats upp för privata initiativ och utländska investeringar. Kina och Angola har till stor del ersatt EU som finansiärer. Idustrisektorn är mycket liten.

Guinea Bissaus stora roll i narkotikahandeln mellan Sydamerika och Europa är en källa till konflikter både inom landet och internationellt.

Den fackliga situationen: 

Strejkrätten garanteras i författningen och strejker är vanliga, ofta p.g.a. icke utbetalda löner. Trots att landet ratificerat ILOs konventioner mot barnarbete är det mycket omfattande, mest inom jordbruket och i gatuförsäljningen.  Fackets situation är svår och fackliga rättigheter kränks ofta.

Före självständigheten verkade den fackliga organisationen União National dos Trabalhadores de Guiné Bissau, UNTGB, från exilen i Senegal och samverkade med en befrielserörelse i opposition till den som slutligen fick makten och facket hamnade i en politiskt utsatt position. Några av de fackliga ledare som återvände till landet försvann under ouppklarade omständigheter. Andra blev avsatta efter politiska påtryckningar från den nya regeringen

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Guinea Bissau har ratificerat sju av de åtta kärnkonventionerna, inte nr. 87 om Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten. Brott mot konventionerna är vanligt förekommande.

Fackliga organisationer: 

Det finns bara en facklig centralorganisation i landet,União National dos Trabalhadores de Guiné Bissau, UNTGBSteg för steg har UNTGB ändrat sin politiska framtoning och relationen till regeringen har successivt blivit bättre. Under senare år har dock det fackliga ledarskiktet betonat sin självständighet. UNTGB som är anslutet till ITUC har 50 000 medlemmar. 15 av totalt 21 förbund är anslutna. I Portugal finns även en facklig exilorganisation som vill ha stöd för att återvända hem till Guinea-Bissau.

Senast uppdaterad: 

Maj 2019 av Kjell Kampe

För mer information kontakta info@uniontounion.org

 

 

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.