James RodríguezTvå orkaner har dragit fram över Centralamerika och familjen Perez i byn Bulej, Guatemala, försöker att städa upp sitt hem igen efter översvämningar och skyfall.
2021-03-01

Frilansar räddningen under pandemin

Möten med människor på plats är något av kärnan i Arbetet Globals journalistik. När alla resor ställdes in på grund av pandemin byggde redaktionen upp ett nätverk med frilansar.

– Vi insåg snabbt att vi måste ändra vårt arbetssätt, säger Erik Larsson, redaktör på Arbetet Global. För oss är det superviktigt att skildra yrkesgrupper som inte alltid sitter på kontor, och komma dem nära, under skinnet. 
 

Tack vare redaktionens kontaktnät ute i världen lyckades Arbetet Global i våras få tag på flera journalister att samarbeta med. Bland andra ett par från Senegal och Kongo, som just nu lever under exil i Sverige.

– De har ju i sin tur nätverk och kontakter i sina hemländer. Det har både vi och de kunnat dra nytta av, vi får artiklar vi annars inte kunnat skriva och de har fördelen av att kunna bli publicerade.

Andra sätt har varit att kontakta mer kända namn, som Joe Cochrane, stationerad i Indonesiens huvudstad Jakarta, och som skriver för tidningar som The New York Times och Newsweek. 

Fungerande nätverk

Resultatet av jakten har blivit rapporter från stora delar av världen. Förutom från Indonesien, Senegal och Kongo, liksom under den senaste tiden från Pakistan, Brasilien, Uganda och Algeriet, bland annat. Det som från början var en nödlösning har trots allt lett till levande journalistik om dem och de platser, som vanligtvis inte syns i någon större utsträckning i svenska medier. Alltså det som Arbetet Global vill jobba med:

– För mig är just mötet med andra människor extremt viktigt, speciellt i den här typen av journalistik, som handlar om att i de allra flesta fall träffa människor som lever under hårda villkor och som inte har så mycket pengar.

Avslöjande telefonsamtal

För redaktionen har det också handlat om att visa hur pandemin på olika slår mot dem som bor i länder med utbredd fattigdom. I våras, när världens behov av plasthandskar plötsligt blev akut, uppmanade EU att Malaysia, världens största producent av plasthandskar, skulle köra sina fabriker dygnet runt. Det ledde till att villkoren för fabrikernas personal, som är migrantarbetare, blev ännu värre: inget extra betalt för övertid och fortsatt tvångsmässiga förhållanden.

– Ja, vi har lagt ner tid på att gestalta det som händer under krisen, säger Erik Larsson, som i en telefonintervju med en fabriksarbetare fick svaren som bekräftade farhågorna: ”Pressen har ökat. Vi jobbar minst tolv timmar per dag sex dagar i veckan. Och ibland jobbar vi övertid kring 1,5 timme per dag.” 

– Hela världen är drabbad av pandemin på olika sätt, men stora delar av har försvunnit från nyhetsrapporteringen, mycket har hamnat i skugga. 

Längtar efter resor

Erik Larsson berättar att genom sociala medier fick redaktionen även kontakt med Electrolux-arbetare i Mexiko: smittan hade spridits bland personalen, som protesterade mot bristen på skyddsutrustning, med massuppsägningar som följd. Rubriken? ”Electrolux och pandemin – därför rasar anställda i Mexiko”.

– Vi har ju funderat mycket på hur vi ska göra för att få liv i vår rapportering. Det är också intressant att tvingas utveckla metoderna för att hantera situationen. Vi får se det som att vi lär oss något av det här och hoppas så klart att pandemin snart är över, så att vi kan komma ut och träffa människor igen. 

Insiktsfulla perspektiv avgörande

När orkanerna och stormarna under senhösten slog mot Centralamerika rapporterade Arbetet Global om självförsörjande lantbrukare, som sedan tidigare levde under mycket osäkra villkor, och nu drabbats mycket hårt. Med bilder och starka berättelser tack vare en frilansjournalist.

– När det gäller exempelvis Centralamerika är det, som alltid, väldigt viktigt att vara på plats för att få människornas perspektiv och deras berättelser, säger Erik Larsson och nämner bland annat medierapporteringen om de människor som lämnar sina hem för att bygga sina liv någon annanstans, med hopp om en ljusare framtid:

– Det handlar om att de inte ska bli de här skuggfigurerna, som vandrar hotfullt mot en gräns. Man måste prata med människor, de är ju som du och jag, de vill leva anständiga liv.
När pandemin väl är över ser Erik Larsson fram emot att resa igen, till Vietnam, Jemen, Indonesien, Turkiet, och inte minst för att bevaka klimatkrisen:

– Vad händer när hjulen börjar snurra igen, efter pandemin? 

Arbetet Global stöttas av Union to Union.
 

Text: Maja Aase