Eritrea

Efter ett 30-årigt befrielsekrig mot Etiopien vann Eritrea sin suveränitet 1993. Därpå följde några år med positiv utveckling men sedan har krig och gränskonflikter med Etiopien avlöst varandra till 2018 då länderna slöt fred. Regimen begår ständiga brott mot de fackliga fri- och rättigheterna.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
121 144 km²
Huvudstad
Asmara
Religion
Kristendom (eritreansk ortodox) och Islam (sunni) är jämnstora
Invånare
6,5 miljoner
BNP/Invånare
1 510 US-dollar
Språk
Tigrinja största inhemska språk. Arabiska och engelska används också i officiella sammanhang
UNDP/HDI
Ranking 179. Index 0,440 (2017)
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138

Arbetsmarknad: 

Efter några hoppfulla år direkt efter självständigheten medförde kriget mot Etiopien att de ekonomiska framsteg som gjorts omintetgjordes. Eritreas infrastruktur är söndertrasad och ekonomin körd i botten. Politiken är inriktad på att utveckla jordbruket för att därigenom slippa beroendet av livsmedelshjälp. Arbetslösheten är mycket hög, men exakta siffror saknas. Närmare 80 procent av befolkningen lever i självhushåll på landsbygden. Eritrea drabbas ofta av svår torka. Landet har rika mineraltillgångar och flera utländska gruvbolag har börjat prospektera för brytning av guld, koppar och zink.  

Den fred som ingicks med Etiopien 2018 kan förbättra förutsättningarna för en mer positiv utveckling framöver.

Den fackliga situationen: 

Arbetsmarknadsdepartementet måste godkänna en fackförening, en registeringsprocess som är byråkratisk och ofta godtycklig. Polis, militär och vissa statstjänstemän tillåts inte att organisera sig fackligt. Vissa kontakter mellan fack och regimen existerar dock.

Även om fackliga fri- och rättigheter finns inskrivna i lag respekteras de inte i praktiken. Oberoende medier finns inte och pressfriheten hör till de värsta i världen. Den svenske journalisten Dawit Isaac, hålls fängslad utan rättegång sedan 2001. Alla försök att få till stånd en frigivning – blland annat från Internationella Journalistfederationen, IFJ och International Trade Union Confederation, ITUC, har hittills negligerats. Flyktingströmmen från Eritrea har ökat markant de senaste åren.  

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Eritrea har ratificerat sju av de åtta kärnkonventionerna - inte konvention 182 Mot de värsta formerna av barnarbete, men efterlevnaden av samtliga konventioner är mycket bristfällig. 

Ratificerade kärnkonventioner

Ej ratificerad kärnkonvention

Fackliga organisationer: 

Den första fackföreningsrörelsen i Eritrea bildades 1952 men på grund av den etiopiska regimens våld och förföljelse sökte sig många fackligt aktiva till befrielserörelsen Eritrean Peoples Liberation Front (EPLF).  

1979 bildades den fackliga centralorganisationen National Confederation of Eritrean Workers (NCEW), ursprungligen som en "massorganisation" för befrielserörelsen EPLF. 2017 kunde NCEW hålla sin sjunde kongress inne i landet. NCEW har fem 26 000 medlemmar inom fem olika sektorer och är anslutet till International Trade Union Confederation, ITUC   och Organization of African Trade Union Unity, OATUU. NCEW är helt beroende av bistånd utifrån för sin verksamhet. NCEW har ett nära samarbete med den italienska fackföreningsrörelsen men också bilateralt samarbete med Danmark, Libyen och Egypten.

Av NCEWs är drygt 6 000 kvinnor. Det finns en särskild kvinnokommitté och man använder kvotering för att öka den kvinnliga representationen i styrelsen.

Senast uppdaterad: 

Januari 2019 av Kjell Kampe
För mer info kontakta info@uniontounion.org 

 

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.