Elfenbenskusten

Den franska kolonin Elfenbenskusten vann självständighet 1960 och styrdes sedan som enpartistat i över 30 år av president Houphouët-Boigny. Landet har ett välutvecklat jordbruk, men efter inbördeskriget i början av 2000-talet var ekonomin i kris och det rådde politiskt kaos. Nu utvecklas ekonomin snabbt. Fackföreningsrörelsen är splittrad och följer delvis partilinjer.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
322 km²
Huvudstad
Abidjan (eko), Yamoussoukro (off)
Religion
Kristendom (katolicism), islam, traditionella afrikanska religioner
Invånare
24,3 miljoner
BNP/Invånare
3 953 US-dollar (2017)
Språk
Franska officiellt språk
UNDP/HDI
Ranking: 170 Index: 0,492 (2018)
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad: 

Elfenbenskusten är ett utpräglat jordbruksland och är världens största exportör av kakao och stor exportör av kaffe och palmolja. Under 1960- och 70-talet utvecklades ekonomin positivt. Tillväxten var dock mycket ojämnt fördelad med stora regionala skillnader och väldiga klassklyftor. Efter ett decennium fyllt av politisk oro har ekonomin återhämtat sig oväntat snabbt med en tillväxt på ca 10% per år sedan 2015. Infrastrukturen har kunnat förbättras på ett sätt som kommit stora delar av befolkningen tillgodo. 

Elfenbenskusten utpekas av UNICEF som ett av de länder som importerar barn som arbetskraft, trots att landet ratificerat de två ILO-konventionerna om barnarbete.  Inom kakaoindustrin är barnarbete särskilt utbrett. Regeringen och facken stöder nu ett initiativ att satsa på skolan i byar som domineras av kakaobönder.

Många arbetar inom den informella sektorn och arbetslösheten är hög.

Den fackliga situationen: 

Diskriminering av fackligt anslutna är förbjuden, men kränkningar är vanligt förekommande. Strejker är också vanliga. 

Afrikanska Journalistfederationen har krävt att förföljelser mot journalister som stödde  den tidigare presidenten (Gbagbo) måste upphöra.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Elfenbenskusten har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men brott mot konventionerna vanligt förekommande.

Fackliga organisationer: 

Fyra centralorganisationer är anslutna till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC

Union Générale des Travailleurs de la Côte d'Ivoire (UGTCI) med 208 129 medlemmar var länge den enda tillåtna centralorganisationen och stod regeringen nära. I samband med att fler partier bildades kring 1990 splittrades också fackföreningsrörelsen. De konkurrerande centralorganisationerna har ofta ett nära samarbete med den politiska oppositionen. Efter flera år av konstitutionell kris i UGTCI efter en kaotisk kongress har organisationen stabiliserats.

Confederation des Syndicats libres de Côte d’Ivoire, DIGNITE med 120 000 medlemmar bildades 1990 i protest mot UGTCI:s då nära koppling till regimen.

En tredje fackliga centralorganisationen är FESA CI, med 38 111 medlemmar.

2016 anslöts också Centrale Syndicale Humanisme med 600 000 medlemmar till ITUC.

Senast uppdaterad: 

Februari 2019, Kjell Kampe

För mer information, kontakta: info@uniontounion.org

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.