Egypten

Den politiska situationen i Egypten har varit turbulent ända sen Den arabiska våren 2011. Efter militärens maktövertagande 2013 har förtrycket åter ökat. De fackliga rättigheterna är starkt kringskurna, men fria fackliga organisationer har utvecklats i rask takt. Den ekonomiska krisen har drabbat Egypten hårt.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
1 002 000 km²
Huvudstad
Kairo,
Religion
Islam 90 procent (sunni), 10 procent kristna (kopter)
Invånare
93,4 miljoner
BNP/Invånare
11 583 US-dollar
Språk
Arabiska
UNDP/HDI
Ranking 115, Index: 0,696
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad: 

Industrin är föråldrad. De huvudsakliga inkomsterna för landet kommer från turismen, Suezkanalen, olja och gas. Turistnäringen har haft stora problem p.g.a. det oroliga läget. Egypten har fått ett utvecklingslån på 12 miljarder dollar via Internationella valutafonden, IMF  på villkor att man gör besparingar, skär ner subventioner och låter valutan flyta. Gulfstaterna investerar också mycket i Egypten och läget för ekonomin har ljusnat något efter krisen i samband med militärkuppen 2013.

Ungefär vart fjärde jobb finns idag i den offentliga sektorn. Jordbrukssektorn sysselsätter en dryg fjärdedel av arbetskraften. Arbetslösheten är mycket hög, särskilt bland kvinnor, unga och akademiker.

Den fackliga situationen: 

I samband med den arabiska våren 2011 växte den fria fackföreningsrörelsen och fick ökad betydelse i samhället, men utvecklingen stoppades av militärkuppen 2013. Nu bedöms Egypten  av Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC som ett av de tio sämsta länderna för arbetstagare. Journalister attackeras och många fackligt aktiva har arresterats. De fria fackföreningarna är också ständigt utsatta för myndigheternas försök att strypa all egentlig facklig verksamhet. Trots förtrycket bedrivs omfattande facklig verksamhet och strejker, protester och andra fackliga aktioner har ökat påtagligt de senaste åren. De egyptiska myndigheterna utsätts också för ett internationellt tryck på att acceptera fackliga fri- och rättigheter.

Fackliga organisationer: 

Egyptian Federation of Trade Unions, EFTU, grundades 1957 och var fram till mars 2011 den enda fackliga centralorganisationen. Organisationen har varit kontrollerad av statsmakterna och fram till juni 2011 var medlemskap i EFTU obligatoriskt för att få arbetstillstånd. EFTU stödde aktivt Sisi i valet och säger sig ha 4,5 miljoner medlemmar.

2011 bildades två nya oberoende centralorganisationer:
-    
Egyptian Democtratic Labour Congress, EDLC med 120 000 medlemmar
-    Egyptian Federation of Independent Trade Unions, EFITU med 300 000 medlemmar. Båda är anslutna till ITUC.

Senast uppdaterad: 

2019, Kjell Kampe

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.