Egypten
Den politiska situationen i Egypten har varit turbulent ända sen Den arabiska våren 2011. Efter militärens maktövertagande 2013 har förtrycket åter ökat. De fackliga rättigheterna är starkt kringskurna, men fria fackliga organisationer har utvecklats i rask takt. Den ekonomiska krisen har drabbat Egypten hårt.
Fakta
Industrin är föråldrad. De huvudsakliga inkomsterna för landet kommer från turismen, Suezkanalen, olja och gas. Turistnäringen har haft stora problem p.g.a. det oroliga läget. Den ekonomiska krisen har inneburit att den höga arbetslösheten ökat ytterligare. Efter militärkuppen 2013 frystes många västländers bistånd under en period.
I november 2016 beslutade Centralbanken att låta valutan flyta, ett av de villkor som IMF ställt för att bevilja ett lån på 12 miljarder $ på tre år. Det egyptiska pundet förlorade direkt ca 50 % av sitt värde.
Egypten bedöms av Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS som ett av de tio sämsta länderna för arbetstagare. Journalister attackeras och många fackligt aktiva har arresterats. De fria fackföreningarna är också ständigt utsatta för myndigheternas försök att strypa all egentlig facklig verksamhet. Trots förtrycket bedrivs omfattande facklig verksamhet och strejker, protester och andra fackliga aktioner har ökat påtagligt de senaste åren. De egyptiska myndigheterna utsätts också för ett internationellt tryck på att acceptera fackliga fri- och rättigheter.
Egyptian Federation of Trade Unions, EFTU, grundades 1957 och var fram till mars 2011 den enda fackliga centralorganisationen. Organisationen har varit kontrollerad av statsmakterna och fram till juni 2011 var medlemskap i EFTU obligatoriskt för att få arbetstillstånd. EFTU stödde aktivt Sisi i valet och säger sig ha 4,5 miljoner medlemmar.
2011 bildades två nya oberoende centralorganisationer:
- Egyptian Democtratic Labour Congress, EDLC med 120 000 medlemmar
- Egyptian Federation of Independent Trade Unions, EFITU med 300 000 medlemmar. Båda är anslutna till IFS.
