Egypten
Den politiska situationen i Egypten har varit turbulent ända sen Den arabiska våren 2011. Efter militärens maktövertagande 2013 har förtrycket åter ökat. De fackliga rättigheterna är starkt kringskurna, men fria fackliga organisationer har utvecklats i rask takt. Den ekonomiska krisen och coronapandemin har drabbat Egypten hårt.
Fakta
Industrin är föråldrad. De huvudsakliga inkomsterna för landet kommer från turismen, Suezkanalen, olja och gas. Turistnäringen har länge haft stora problem på grund av det oroliga läget och år 2020 har den nästan helt kollapsat på grund av coronapandemin.
Ungefär vart fjärde jobb finns idag i den offentliga sektorn där arbetsmiljön och anställningstryggheten är klart bättre än inom den privata sektorn. Jordbruket sysselsätter en dryg fjärdedel av arbetskraften. Arbetslösheten är mycket hög, särskilt bland kvinnor, unga och akademiker. 67 procent av männen men endast 15 procent av kvinnorna har ett avlönat arbete.
I samband med den arabiska våren 2011 växte den fria fackföreningsrörelsen och fick ökad betydelse i samhället, men utvecklingen stoppades av militärkuppen 2013. De senaste årem har förhållandena hårdnat ytterligare och en särskild åklagarmyndighet för säkerhetsbrott har inrättats. Nu bedöms Egypten av Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC som ett av de tio sämsta länderna i världen för arbetstagare. Journalister attackeras och många fackligt aktiva har arresterats. Internationella Journalistfederationen, IJF har vid flera tillfällen protesterat mot att journalister grips och åsiktsfriheten stryps. De fria fackföreningarna är också ständigt utsatta för myndigheternas försök att strypa all egentlig facklig verksamhet. Trots förtrycket bedrivs omfattande facklig verksamhet och strejker, protester och andra fackliga aktioner har ökat påtagligt de senaste åren. De egyptiska myndigheterna utsätts också för ett internationellt tryck på att acceptera fackliga fri- och rättigheter.
Egyptian Federation of Trade Unions, EFTU, grundades 1957 och var fram till mars 2011 den enda fackliga centralorganisationen. Organisationen har varit kontrollerad av statsmakterna och fram till juni 2011 var medlemskap i EFTU obligatoriskt för att få arbetstillstånd. EFTU stödde aktivt general Sisi i presidentvalet och säger sig ha 4,5 miljoner medlemmar.
2011 bildades två nya oberoende centralorganisationer:
- Egyptian Democtratic Labour Congress, EDLC med 120 000 medlemmar
- Egyptian Federation of Independent Trade Unions, EFITU med 300 000 medlemmar. Båda är anslutna till ITUC.
Egypten har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men bryter systematiskt mot dem alla.
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
December 2020, Kjell Kampe
Hittar du faktafel, har frågor eller vill diskutera innehållet i texten? Skriv gärna till info@uniontounion.org
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
Utvecklingsprojekt i Egypten
Facket i världen
