Foto: Rajesh Balouria / PixabayMassor av människor i Indiens storstäder har förlorat sina jobb under coronakrisen. Många har tvingats vandra hem mot sina byar.
2020-05-28

Debatt: Det fackliga utvecklingssamarbetet är viktigare än någonsin

Miljontals arbetstagare och deras familjer riskerar att hamna i fattigdom på grund av coronapandemin. Nu måste världen öka fokus på sociala trygghetssystem och samarbete mellan fack och arbetsgivare. För att nå de globala målen är självständiga och demokratiska fackföreningar avgörande, skriver Sofia Östmark på Union to Union i en debattartikel på FUF.se.

FN har deklarerat att 2020 skulle bli startskottet på ”handlingens årtionde” för att nå de globala målen för hållbar utveckling till 2030. Generalsekreteraren, António Guterres, har slagit fast att vi har kommit en bit på vägen men att globala utmaningar som konflikter, klimatkrisen och ojämlikhet håller oss tillbaka. Nu har en ny sten lagts till bördan. Coronapandemin som präglar människors tillvaro på hela planeten riskerar att underminera arbetet som genomförts – och backa utvecklingen.

Mål 8 handlar om att vi måste uppnå inkluderande och långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt. Dessutom ska vi nå full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla. Den bakomliggande analysen är att arbete som går att försörja sig på är ett villkor för att människor ska kunna ta sig ur fattigdom. Fler människor måste ha trygga arbetsvillkor, formella anställningar med kollektivavtal och social säkerhet, samt rättvisa löner och en säker arbetsmiljö. Tvångs- och barnarbete ska avskaffas.

FN:s arbetsorganisation, ILO, rapporterade förra året att framstegen för att nå mål 8 hittills har varit små. Majoriteten av världens arbetskraft – två miljarder arbetstagare – verkar i den informella ekonomin. Många arbeten saknar schysta villkor, män och kvinnor får inte lika lön för lika arbete och arbetslösheten är hög. Uppskattningar gjorde gällande att ungefär 172 miljoner människor var arbetslösa 2018.

Miljontals jobb kan försvinna

Sedan dess har världsläget försämrats betydligt. Coronapandemin gör att miljontals arbetstagare och deras familjer riskerar att hamna i fattigdom – och de som redan är på botten får svårare att ta sig upp. Otryggheten är störst i utvecklingsländerna. ILO skrev i slutet av april i år att så kallade ”lockdowns” berörde ungefär 68 procent av världens samlade arbetskraft och att mer än 300 miljoner heltidsarbeten försvinner under det andra kvartalet 2020. I den informella ekonomin beräknades att 1,6 miljarder människor påverkas av nedstängda samhällen och sektorer. Kvinnor, unga och migrantarbetare riskerar att drabbas särskilt hårt. Siffrorna är osäkra men säkert är att konsekvenserna av pandemin blir enorma.

Covid-19 har med tydlighet visat att de globala målen hänger ihop. När människor förlorar sina försörjningsmöjligheter riskerar vi, utan fungerande välfärdssystem globalt, att inte heller nå målen om att utrota fattigdom och hunger. Eller att garantera hälsa och utbildning för alla.

Det behövs storskaliga och koordinerade åtgärder för att bevara arbetstillfällen och för att skydda människor vid inkomstbortfall. I sammanhanget blir det internationella utvecklingssamarbetet ett av de viktigaste verktygen för att stötta och skapa socioekonomisk återhämtning för de länder som är värst drabbade.

För att nå mål 8 krävs ett ökat fokus på sociala trygghetssystem och på det kontinuerliga samarbetet och samtalet mellan arbetsmarknadens parter, även kallat social dialog. Genom den sociala dialogen har arbetsmarknadens parter i vissa länder kunnat nå överenskommelser som dämpar effekterna av krisen för både arbetstagare och arbetsgivare. Partnerskapet Global Deal, som är ett initiativ från den svenska regeringen, är en utmärkt plattform för att intensifiera stödet till social dialog världen över. Det behöver få mer genomslag inom utvecklingssamarbetet.

Starka fackföreningar är viktiga

En viktig del för att utveckla och implementera hållbara lösningar, på lokal och global nivå, är starka fack och arbetsgivarorganisationer. Självständiga och demokratiska fackföreningar kan medverka till att dämpa både krisen och smittspridningen. Dessutom kan de bidra till en hållbar återhämtning med schysta jobb när de värsta chockerna har lagt sig.

Vi har sett att hotell- och restaurangfacket i Kenya har förhandlat med arbetsgivaren för att de anställda i den förlamade hotellsektorn inte ska förlora jobben. Vi har sett hur det palestinska facket för sjuksköterskor förser hälsoarbetare med nödvändig skyddsutrustning. Och vi ser att det globala facket för jordbruksarbetare, hotell- och restauranganställda samt anställda inom matproduktion sprider flygblad för att informera om hur spridningen av covid-19 kan förebyggas.

Men facken utsätts för prövningar idag. När människor förlorar jobben har de inte längre möjlighet att betala sina medlemsavgifter och facken försvagas när de behövs som mest. Det fackliga utvecklingssamarbetet är just nu viktigare än någonsin för att bygga starka, representativa och demokratiska fackföreningar.

Den globala utmaningen är inte bara återhämtning, utan också utveckling och framsteg för att nå mål 8. Det kommer krävas en rättvis omställning (så kallad Just Transition) med miljömässigt och socialt hållbara satsningar som bidrar till fler anständiga arbeten på en levande planet. Vi måste också skapa förutsättningar för en mer jämställd arbetsmarknad efter krisen.

Sist men inte minst bör vi verka för en snabbare formalisering av den informella ekonomin för att skapa trygghet för miljontals människor. Detta kommer att krävas för att skydda majoriteteten av världens arbetstagare vid framtida kriser och ekonomiska chocker.

Sofia Östmark,
Kanslichef Union to Union

Debattartikeln publicerades även på FUF.se (Föreningen för utvecklingsfrågor) den 28 maj 2020.