Chile
Chile är en presidentstyrd demokrati som slutligen är på väg att kasta av sig det sista oket från den brutala militärdiktaturen. Sedan demokratins återkomst 1989 har samhället utvecklats i positiv riktning och Chile är det ekonomiskt mest framgångsrika landet i Latinamerika vilket lett minskad fattigdom, men de djupa sociala klyftorna består. Bristen på en bättre fördelning av välståndet och den nyliberala politiken som till viss del institutionaliserats av lagar från diktaturens tid, ledde till massiva protester i slutet av 2019 med krav på att skriva en ny författning för att ta bort de sista resterna från militärdiktaturen. Fackföreningsrörelsen är fri men drabbades hårt under militärdiktaturen då fackliga organisationer förbjöds och förföljdes.
Fakta
Den nyliberala ekonomiska politik som infördes under militärdiktaturen är fortsatt basen den förda politiken även om justeringar skett sedan demokratins återkomst. Chile har haft en stabil ekonomisk tillväxt under många år byggd på både export och stora internationella investeringarna, vilket gjort att landet har regionens högsta BNP/capita. Fattigdomen har stadigt minskat men inkomstskillnaderna och den sociala ojämlikheten består vilket var en av orsakerna till de omfattande protester och strejker som skedde i slutet av 2019 och som tvingade presidenten att inleda en dialog om reformer. Landets största partier kom överens om att skriva om författningen för att kunna stryka de sista resterna som skrevs in under militärdiktaturen. En majoritet röstade ja till förslaget i en folkomröstning och våren 2021 påbörjas arbetet med att ta fram en ny grundlag som sedan ska avgöras i en folkomröstnig 2022.
Ekonomin har traditionellt varit mycket beroende av exporten av koppar, Chile beräknas ha cirka en fjärdedel av världens koppartillgångar och kopparintäkterna står för en tredjedel av statens inkomster. Även om beroendet minskat från över 85 procent på 1970-talet till runt 35 procent idag av det totala exportvärdet, så är Chile fortsatt mycket känsligt för förändringar i världsmarknadspriset. För att minska beroendet har Chile satsat mycket på att bygga ut jordbrukssektorn med fruktodlingar och grönsaker, även fiske och skogsbruk har växt på senare år.
Industrin sysselsätter cirka en tredjedel av arbetskraften medan en majoritet jobbar i servicesektorn.
Den informella sektorn, störst inom jordbruket, beräknas sysselsätta cirka 25 procent. Trots att kvinnor är relativt välutbildade är deras andel av arbetskraften bland de lägsta i Latinamerika, mycket på grund av den starka traditionella katolska kulturen.
Chiles fackföreningsrörelse drabbades hårt av militärdiktaturen. Den största landsorganisationen CUT (Central Unica de Trabajadores) och ytterligare sju fackliga federationer förbjöds efter kuppen 1973 och många fackliga ledare mördades. CUT återuppstod först 1998 och 2001 avskaffades stora delar de begränsningar kring fackliga rättigheter som diktaturen infört i arbetsmarknadslagstiftningen.
Löntagarna har nu åter rätt att bilda fackföreningar och rätt till kollektiva förhandlingar som dock endast tillåts på företagsnivå. ”Frivilliga” förhandlingar på nationell och sektorsnivå är tillåtna om arbetsgivaren går med på det.
Strejkrätten gäller bara för privat sektor. I cirka 30 ”samhällsviktiga” företag är konflikter föremål för obligatorisk skiljedom. Lantarbetare är förbjudna att strejka under skördetid.
Det finns tre nationella centralorganisationer som organiserar cirka 15 procent av den yrkesverksamma befolkningen. Den största CUT (Central Unica de Trabajadores) och de både mindre CAT (Central Autónoma de Trabajadores de Chile) och UNT (Union Nacional de Trabajadores de Chile) är med i världsfacket ITUC.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av landet:
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
December 2020, Johan Schmidt
Hittar du faktafel, har frågor eller vill diskutera innehållet i texten? Skriv gärna till info@uniontounion.org
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
Facket i världen
