Chile

Chile är en presidentstyrd demokrati som till viss mån fortfarande präglas av den 16 år långa brutala militärdiktaturen. Sedan demokratins återkomst 1989 har samhället utvecklats i positiv riktning och Chile är det ekonomiskt mest framgångsrika landet i Latinamerika vilket lett minskad fattigdom, men de höga inkomstskillnaderna består. Fackföreningsrörelsen är fri men drabbades hårt under militärdiktaturen då fackliga organisationer förbjöds och förföljdes.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
757 000 km2
Huvudstad
Santiago
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Den starkt nyliberala ekonomiska politik som infördes under militärdiktaturen är fortsatt basen den förda politiken även om justeringar skett sedan demokratins återkomst. Chile har haft en stabil ekonomisk tillväxt under många år byggd på både export och stora internationella investeringarna, vilket gjort att landet har regionens högsta BNP/capita.

Ekonomin har traditionellt varit mycket beroende av exporten av koppar, Chile beräknas ha cirka en fjärdedel av världens koppartillgångar och kopparintäkterna står för en tredjedel av statens inkomster. Även om beroendet minskat från över 85 procent på 1970-talet till runt 35 procent idag av det totala exportvärdet, så är Chile fortsatt mycket känsligt för förändringar i världsmarknadspriset. För att minska beroendet har Chile satsat mycket på att bygga ut jordbrukssektorn med fruktodlingar och grönsaker, även fiske och skogsbruk har växt på senare år.
Industrin sysselsätter cirka en tredjedel av arbetskraften medan en majoritet jobbar i servicesektorn. Den informella sektorn, störst inom jordbruket, beräknas sysselsätta cirka 25 procent. Trots att kvinnor är relativt välutbildade är deras andel av arbetskraften bland de lägsta i Latinamerika, mycket på grund av den starka traditionella katolska kulturen.

Den fackliga situationen: 

Chiles fackföreningsrörelse drabbades hårt av militärdiktaturen. Den största landsorganisationen CUT (Central Unica de Trabajadores) och ytterligare sju fackliga federationer förbjöds efter kuppen 1973 och många fackliga ledare mördades. CUT återuppstod först 1998 och 2001 avskaffades stora delar de begränsningar kring fackliga rättigheter som diktaturen infört i arbetsmarknadslagstiftningen.

Löntagarna har nu åter rätt att bilda fackföreningar och rätt till kollektiva förhandlingar som dock endast tillåts på företagsnivå. ”Frivilliga” förhandlingar på nationell och sektorsnivå är tillåtna om arbetsgivaren går med på det.
Strejkrätten gäller bara för privat sektor. I cirka 30 ”samhällsviktiga” företag är konflikter föremål för obligatorisk skiljedom. Lantarbetare är förbjudna att strejka under skördetid

Fackliga organisationer: 

Det finns tre nationella centralorganisationer som organiserar cirka 15 procent av den yrkesverksamma befolkningen. Den största CUT (Central Unica de Trabajadores) och de både mindre CAT (Central Autónoma de Trabajadores de Chile) och UNT (Union Nacional de Trabajadores de Chile) är med i världsfacket ITUC.

 

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

 

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

 

Ratificerade av landet:

Senast uppdaterad: 

Januari 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt