Centralafrikanska republiken
Centralafrikanska republiken vann sin självständighet från Frankrike 1960. Landet är potentiellt rikt, men var länge en hårdför diktatur, har präglats av vanstyre och varit indraget i många konflikter med grannländer. Landet, befinner sig på gränsen till inbördeskrig och är nu ett av de fattigaste länderna på jorden. Två fackliga centralorganisationer finns men fackföreningsrörelsen är svag.
Fakta
Centralafrikanska republiken är ett av jordens fattigaste länder och har under många år varit oroligt. Centralregeringen har inte haft kontroll över hela landet. Säkerhetsläget är även idag problematiskt och försörjningsläget i områden där det råder konflikt är fortfarande kritiskt även om läget förbättrats något senaste åren.
Den viktigaste näringen är jordbruket. Bomull, timmer och diamanter står för de största exportintäkterna. Staten subventionerar jordbruket för att utöka odlingsarealen. För närvarande används endast en liten del av den odlingsbara jorden.
Över hälften av befolkningen bedriver småskaligt jordbruk för självhushåll och kompletterar med tillfälliga jobb i den informella sektorn. Landet saknar nästan helt en modern arbetsmarknad. De fasta anställningar som finns är mest inom statlig förvaltning men också inom gruvnäringen och industrin.
Enligt konstitutionen garanteras fackliga fri- och rättigheter men förföljelserna mot fackligt aktiva har fortsatt. Strejker är vanliga, ofta orsakade av att staten inte har kunnat betal ut löner till de anställda. De fackliga aktionerna har gjort att facken förföljs av makthavarna.
Centralafrikanska republiken är tillsammans med Sierra Leone och Niger det land som har den högsta andelen barnarbetare i världen. Enligt Unicef arbetar närmare hälften av alla barn i åldern 5–14 år i större eller mindre utsträckning. Även slavarbete förekommer.
Centralafrikanska republiken har formellt ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men bryter konsekvent mot alla.
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
1990 kunde Confederation Syndicale des Travailleurs Centrafricains, CSTC bildas. Organisationen består av nio medlemsförbund, varav sex organiserar anställda inom den offentliga sektorn och har 11 124 medlemmar. CSTC är anslutet till världsfacekt, International Trade Union Confederation, ITUC.
Sedan 2011 finns ytterligare en centralorganisation som också är ansluten till ITUC: Union Syndicale des Travailleurs de Centrafrique, USTC med 15 998 medlemmar.
Maj 2019 av Kjell Kampe
För mer information kontakta info@uniontounion.org
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
