Bolivia
Bolivia präglas av att landet domineras av ursprungsfolk, som utgör cirka två tredjedelar av befolkningen. Efter århundraden av marginalisering av majoriteten valdes 2006 Evo Morales som tillhör aymarafolket, till president. Under Morales och partiet MAS ledning fick landet en ny författning som definierar Bolivia som en pluri-nationell stat och staten tog kontroll över landets viktigaste naturresurser. Ett decennium av god tillväxt och sociala reformer minskade fattigdomen men den politiska polariseringen växte. Efter ett omstritt val tvingades Morales avgå i slutet av 2019 och en period av våld och kaos följde. I slutet av 2020 valdes MAS kandidat Luis Arce till ny president.
Fakta
På 1900-talet gav enorma tenngruvor arbete åt tusentals människor och Bolivia var världens näst största producent av tenn. 1985 kollapsade världsmarknaden för tenn, många gruvor stängdes och ekonomin hamnade i fritt fall.
På 1990-talet upptäcktes enorma naturgasfyndigheter och gasen blev snabbt landets nya, stora exportinkomst. När Evo valdes till president nationaliserades gasindustrin och tack vare höga priser på gas ökade statens intäkter markant. På senare år har även gruvnäringen återhämtat sig och sammantaget har ekonomin växt och BNP/capita fördubblats sedan 2006. Bolivia är dock fortsatt ett av de fattigaste länderna i regionen.
Den formella arbetslösheten är låg men en majoritet av befolkningen arbetar inom den informella sektorn eller är självförsörjande småbönder.
I landets nya författning ges omfattande skydd för rätten att organisera fackföreningar och förhandla kollektivt. Även jordbruksarbetare och egenföretagare har strejkrätt och rätt att bilda och gå med i fackföreningar.
Det krävs 20 personer för att bilda en fackförening. Arbetsmarknadslagen tillåter bara ett fack per företag och kräver stöd av minst 50 procent av de anställda. Lagen nekar statstjänstemän föreningsrätt, med undantag för anställda inom hälsovård, utbildning och oljeindustrin.
Cirka en fjärdedel av arbetskraften är organiserad i fackföreningar men den stora informella sektorn gör det svårt att öka medlemsantalet.
1952 gick Bolivias olika fackföreningar samman och bildade centralorganisationen, Central Obrera Boliviana (COB) som organiserar löntagare, småbönder, studerande, gatuförsäljare och kvinnoorganisationer. COB domineras av industriarbetarna, vars främsta företrädare fortfarande är gruvarbetareförbundet Federación Sindical de Trabajadores Mineros de Bolivia (FSTMB) trots sektors försvagning. COB är inte medlem i väldsfacket ITUC.
Fackföreningsrörelsen har varit en av Evo Morales starkaste allierade även om flera konflikter och strejker skett i protest mot regeringens politik. Efter den politiska krisen i slutet av 2019 som kulminerade med Morales avgång, var COB en ledande kraft i motståndet mot den nya regeringen och sedan en viktig kraft i kampanjen för att välja MAS-ledaren Arce till ny president.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.
Ratificerade av landet:
ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
ILO 138 – Minimiålder för arbete
ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
December 2020, Johan Schmidt
Hittar du faktafel, har frågor eller vill diskutera innehållet i texten? Skriv gärna till info@uniontounion.org
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
Facket i världen
