Bolivia
Fakta
På 1900-talet gav enorma tenngruvor arbete åt tusentals människor och Bolivia var världens näst största producent av tenn. 1985 kollapsade världsmarknaden för tenn, många gruvor stängdes och ekonomin hamnade i fritt fall.
På 1990-talet upptäcktes enorma naturgasfyndigheter och gasen blev snabbt landets nya, stora exportinkomst. Konflikten kring naturgasen har varit drivande i de senaste årens politiska motsättningar där urfolks- och fackföreningsrörelsen kräver större statlig kontroll över intäkterna från gasexporten.
I landets nya författning ges omfattande skydd för rätten att organisera fackföreningar och förhandla kollektivt. Även jordbruksarbetare och egenföretagares har fått strejkrätt och rätt att bilda och gå med i fackföreningar.
Det krävs 20 personer för att bilda en fackförening. Arbetsmarknadslagen tillåter bara ett fack per företag och kräver stöd av minst 50 procent av de anställda. Lagen nekar statstjänstemän föreningsrätt, med undantag för anställda inom hälsovård, utbildning och oljeindustrin.
Vid revolutionen 1952 gick Bolivias fack samman och bildade centralorganisationen, Central Obrera Boliviana (COB) som organiserar löntagare, småbönder, studerande, gatuförsäljare och kvinnoorganisationer.
Den domineras av industriarbetarna, vars främsta företrädare fortfarande är gruvarbetareförbundet Federación Sindical de Trabajadores Mineros de Bolivia (FSTMB) trots sektors försvagning.
Senast uppdaterad
Januari 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
