Azerbajdzjan

Azerbajdzjan blev självständigt 1991 efter Sovjetunionens sammanbrott. Den militära konflikten med armenier bosatta i enklaven Nagorno-Karabach förstörde ekonomin. Under senare tid har tillväxten ökat. Den fackliga rörelsen står nära staten.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
86 600 km2
Huvudstad
Baku
Religion
95 procent av befolkningen är muslimer
Invånare
10 miljoner
BNP/Invånare
17 500 dollar
Språk
90 procent av befolkningen talar azerbajdzjani, därutöver talas ryska mm
UNDP/HDI
Ranking 80, Index 0.757. UNDP, 2018.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182.

Arbetsmarknad: 

Landets viktigaste ekonomiska tillgång är oljan. Under de senaste decennierna har försäljningen av olja ökat för varje år. Den utbredda korruptionen har emellertid förhindrat att intäkterna av oljan har kommit hela befolkningen tillgodo.

Azerbajdzjans handel med Ryssland och andra delar av det forna Sovjetunionen har successivt minskat medan handeln med Turkiet och i viss mån även med EU har ökat. En inre reformering av ekonomin har genomförts, men marknadsreformerna har inte varit lika långtgående som i Östeuropa.

Den fackliga situationen: 

Den fackliga landsorganisationen i Azerbajdzjan, AHIK (Azerbaycan Hemkarlar Ittifaqlari Konfederasiyasi), blev en oberoende organisation i samband med att landet blev självständigt. Men den inre reformeringen av den fackliga strukturen har inte varit lika djuplodande som i Östeuropa.

AHIK har nära band till statsapparaten och är inte benägen att ta konflikter med regeringen. För närvarande redovisar AHIK att organisationen har 735 000 medlemmar. Chefer och militärer för inte ansluta sig fackligt. Den fackliga rörelsen är också förbjuden att alliera sig med politiska partier och att ta emot ekonomiskt stöd från partier.

Huvudfrågor för AHIK är att stärka de anställdas sociala skydd. AHIK uppfattar i synnerhet den höga arbetslösheten som ett avgörande problem. AHIK kräver reformer för att underlätta möjligheten att söka jobb utomlands.

Det finns sammantaget en stark facklig potential i Azerbajdzjan. I jämförelse med kringliggande länder är den fackliga organisationsgraden hög i Azerbajdzjan.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Repression mot oppositionella är vanligt, om den fackliga rörelsen blev mer självständig är det tveksamt om konventionerna skulle efterlevas.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Azerbajdzjan:

Fackliga organisationer: 

Facklig centralorganisation: Azerbaycan Hemkarlar Ittifaqlari Konfederasiyasi (AHIK).  AHIK är medlem i världsfacket ITUC.

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen, samt nyhetssajten LabourStart