Foto: Bengt RolferTola Mouen arbetar för Center for Alliance of Labor and Human Rights i Kambodja, vars främsta mål är levnadslöner och att motverka ”union busting”, alltså trakasserier av fackligt aktiva.
2016-02-18

Antifackligt lagförslag i Kambodja oroar fortfarande

Försöken att införa nya antifackliga lagar i Kambodja har stött på patrull – åtminstone tillfälligt. En dialog pågår om att omarbeta det lagförslag som bland annat kritiserats hårt av världsfacket ITUC och av flera svenska fackförbundsordföranden. Men det är alldeles för tidigt att blåsa faran över.
– Om inte facket gör motstånd kommer inte förslaget att ändras, säger arbetsrättsaktivisten Tola Mouen.

Union to Union har i tidigare artiklar berättat om innehållet i det omstridda lagförslaget. I en debattartikel har även flera svenska fackliga ledare uppmanat svenska företag i Kambodja att protestera mot den nya lagen.

I januari träffade jag Tola Mouen i Phnom Penh. Han har länge arbetat för en människorättsorganisation som bland annat hjälper människor som blivit av med sin mark eller som behandlats illa på jobbet. Nu leder han en nystartad organisation som främst är inriktad på arbetsvillkor och fackliga rättigheter - Center for Alliance of Labor and Human Rights.

– Våra huvudmål är att kämpa för en levnadslön och att motverka ”union busting”. Det vi fokuserar mest på är organisering till oberoende fackföreningar ute på arbetsplatserna. Vi försöker bygga nerifrån och upp och skapa ett nät av fackliga ledare på gräsrotsnivå för att på sikt få i gång branschvisa förhandlingar, berättar han över en mugg iste på ett café nära självständighetsmonumentet mitt i huvudstaden.

Tola Mouen är knappast optimistisk om utvecklingen i Kambodja, men han berättar att det ändå finns vissa ljuspunkter. Den statliga minimilönen har höjts relativt mycket både i år och förra året. Och regeringen har efter påtryckningar utifrån tvingats inleda en dialog med oppositionen om den nya arbetsrättslagen.

Så sent som 2013 var minimilönen 80 dollar i månaden. Den har nu höjts tre år i rad och ligger från och med i år på 140 dollar. Den största höjningen – från 100 till 128 – kom efter de dramatiska händelserna 2014 där fyra demonstranter dödades och där en fortfarande saknas. Men trots att minimilönen i det närmaste har fördubblats på tre år är Tola Mouen inte imponerad.

– 2013 gjordes en utredning som fick stöd av regeringen. Den visade att en lön som man kan leva på bör ligga mellan 157 och 175 dollar, men då höjde de bara till 100. Senare studier har kommit fram till att den idag borde vara över 200 dollar, så minimilönen är fortfarande långt under vad som krävs för att klara sina basbehov, säger han.

Även när det gäller det kritiserade förslaget till ny arbetsrättslagstiftning är Tola Mouen starkt kritisk till landets regering. Förslaget underminerar fundamentala fackliga rättigheter och gör det hart när omöjligt att organisera en strejk.

– Kambodja har tidigare varit känt för en relativt bra lagstiftning, men om det här förslaget går igenom tror jag att även affärslivet kommer att påverkas negativt, säger han.

Den nya lagen ska antas under våren. Som ett resultat av påtryckningar utifrån har dock regeringen bjudit in oppositionen till överläggningar. Hur dessa kommer att sluta är oklart.

– Det är ett positivt tecken att man förhandlar, men oppositionen är för svag för att kunna driva igenom förändringar. Det där är bara en formalitet om vi inte kan mobilisera ett motstånd från fackföreningarna, säger Tola Mouen.

Leif Isaksson, ombudsman på svenska LO:s internationella avdelning, hoppas att den kambodjanska regeringen tar sitt förnuft till fånga och förpassar lagförslaget till papperskorgen.

– Det vore förödande för fackföreningsrörelsen i Kambodja om de nya lagarna införs. Det sänder samtidigt en signal till andra länder i regionen om att nu är dags att konkurrera om investeringar genom att försämra lagstiftningen, säger han.

Leif Isaksson påpekar att regionen i stället behöver en utveckling som innebär respekt för mänskliga rättigheter, löner det går att leva på och bibehållen rätt att ta till konfliktåtgärder.

– Det kommer stegvis att öka produktiviteten och förbättra levnadsvillkoren och är till fördel för alla parter, säger han.