Angola
Angola blev självständigt först 1975, men inbördeskrig utbröt direkt och pågick till år 2002. Landet har enorma naturrikedomar. Det finns tre fackliga centralorganisationer, men det är svårt att bedriva facklig verksamhet i dagens Angola.
Fakta
Angola har mycket stora naturrikedomar i form av diamanter och olja. Oljeutvinningen och verksamheter kopplade till den står för 50 procent av BNP, 70 procent av statens inkomster och 90 procent av exporten som främst går till Kina.
Inbördeskriget förstörde totalt landets infrastruktur och landminor utgör fortfarande ett stort problem. Angola har fått jättelika krediter från Kina, cirka 170 miljarder kronor, till återuppbyggnad. Efter att parterna slutit fred 2002 inleddes en period där ekonomin var en av de snabbast växande i världen fram till oljekrisen 2014 då prisfallet på olja orsakade en uppbromsning i tillväxttakten. 2009 lämnade landet gruppen minst utvecklade länder. Den goda ekonomiska tillväxten kom deock mest en liten del av befolkningen tillgodo och märktes inte bland landets flertal.
Drygt 80 procent av befolkningen arbetar inom jordbruket som tack vara bra klimat och jordmån har goda förutsättningar. Många tvingas dock ha bisysslor inom den informella sektorn - ofta gatuförsäljning - för att kunna försörja sig.
Arbetslösheten är hög och 20-25 procent av befolkningen i arbetsför ålder beräknas vara arbetslösa.
De mycket begränsade fackliga rättigheterna som finns i lagstiftning följs sällan i praktiken och situationen för de mänskliga rättigheterna i landet har försämrats de senaste åren. Fackliga aktioner förekommer dock. Vissa konsultationer med regeringen sker, men inga direkta kollektivavtalsförhandlingar.
Barnarbete är utbrett.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
Angola har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner. Efterlevnaden är dock mycket bristfällig och har blivit sämre de senaste åren.
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
União Nacional de Trabalhadores Angolanos (UNTA-CS) (hemsidan på portugisiska) bildades i slutet av 1950-talet. När befrielserörelsen MPLA kom till makten vid självständigheten 1975 blev UNTA den enda fackliga centralorganisationen i landet och har varit nära knuten till regeringen.
UNTA har haft sin bas bland statsanställda i huvudstaden Luanda. UNTA är för närvarande delat i två läger där den ena strömningen vill bli politiskt oberoende och den andra fortsätta ett nära samarbete med MPLA. 2018 hade UNTA som är anslutet till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC 268 900 medelmmar. UNTA är också anslutet till Organization of African Trade Union Unity, OATUU.
1996 bröt sig sju fackförbund ur UNTA och bildade Central Geral de Sindicatos Independentes e Livres de Angola (CGSILA). 2018 hade organisationen 93 000 medlemmar i sju förbund. CGSILA är också anslutet till ITUC. Bildandet av det fristående CGSILA utgjorde ett viktigt genombrott i kampen för de demokratiska fri- och rättigheterna i landet. Idag finns det ytterligare en centralorganisation, Central Sindical Angolana (CSA), som tidigare verkat i exil i Zaire. CSA saknar internationell anslutning.
Januari 2019 av Kjell Kampe.
För mer information kontakta info@uniontounion.org.
