Angola

Angola blev självständigt först 1975, men inbördeskrig utbröt direkt och pågick till år 2002. Landet har enorma naturrikedomar. Det finns tre fackliga centralorganisationer, men det är svårt att bedriva facklig verksamhet i dagens Angola.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
1 246 700 km²
Huvudstad
Luanda
Språk
Portugisiska officiellt språk
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Angola har mycket stora naturrikedomar i form av diamanter och olja. Oljeutvinningen och verksamheter kopplade till den står för 50 procent av BNP, 70 procent av statens inkomster och 90 procent av exporten som främst går till Kina. 

Inbördeskriget förstörde totalt landets infrastruktur och landminor utgör fortfarande ett stort problem. Angola har fått jättelika krediter från Kina, cirka 170 miljarder kronor, till återuppbyggnad. Efter att parterna slutit fred 2002 inleddes en period där ekonomin var en av de snabbast växande i världen fram till oljekrisen 2014 då prisfallet på olja orsakade en uppbromsning i tillväxttakten. 2009 lämnade landet gruppen minst utvecklade länder. Den goda ekonomiska tillväxten kom deock mest en liten del av befolkningen tillgodo och märktes inte bland landets flertal.

Drygt 80 procent av befolkningen arbetar inom jordbruket som tack vara bra klimat och jordmån har goda förutsättningar. Många tvingas dock ha bisysslor inom den informella sektorn - ofta gatuförsäljning - för att kunna försörja sig. 

Arbetslösheten är hög och 20-25 procent av befolkningen i arbetsför ålder beräknas vara arbetslösa.

Den fackliga situationen: 

De mycket begränsade fackliga rättigheterna som finns i lagstiftning följs sällan i praktiken och situationen för de mänskliga rättigheterna i landet har försämrats de senaste åren. Fackliga aktioner förekommer dock. Vissa konsultationer med regeringen sker, men inga direkta kollektivavtalsförhandlingar. 

Barnarbete är utbrett. 

Fackliga organisationer: 

União Nacional de Trabalhadores Angolanos (UNTA-CS) (hemsidan på portugisiska) bildades i slutet av 1950-talet. När befrielserörelsen MPLA kom till makten vid självständigheten 1975 blev UNTA den enda fackliga centralorganisationen i landet och har varit nära knuten till regeringen.
UNTA har haft sin bas bland statsanställda i huvudstaden Luanda. UNTA är för närvarande delat i två läger där den ena strömningen vill bli politiskt oberoende och den andra fortsätta ett nära samarbete med MPLA. 2018 hade UNTA som är anslutet till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC 268 900 medelmmar. UNTA  är också anslutet till Organization of African Trade Union Unity, OATUU.

1996 bröt sig sju fackförbund ur UNTA och bildade Central Geral de Sindicatos Independentes e Livres de Angola (CGSILA). 2018 hade organisationen 93 000 medlemmar i sju förbund. CGSILA är också anslutet till ITUC. Bildandet av det fristående CGSILA utgjorde ett viktigt genombrott i kampen för de demokratiska fri- och rättigheterna i landet. Idag finns det ytterligare en centralorganisation, Central Sindical Angolana (CSA), som tidigare verkat i exil i Zaire. CSA saknar internationell anslutning. 

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Angola har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner. Efterlevnaden är dock mycket bristfällig och har blivit sämre de senaste åren. 

 

Senast uppdaterad: 

Januari 2019 av Kjell Kampe.
För mer information kontakta info@uniontounion.org.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt