Algeriet
Algeriet, Afrikas till ytan största land, blev fritt 1962 efter ett långvarigt befrielsekrig mot Frankrike. Landet är ekonomiskt väl utvecklat efter afrikanska mått. Det finns två fackliga centralorganisationer som är anslutna till världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC.
Fakta
Olja och naturgas dominerar Algeriets ekonomi. Regeringen försöker stimulera utländska investeringar och har också genomfört en omfattande privatisering av statliga företag, men en stor del av den ekonomiska verksamheten står fortfarande under statlig kontroll. De sjunkande oljeprisernaoch de inre oroligheterna har dock medfört nya ekonomiska problem.
Arbetslösheten är hög och många algerier söker sig därför utomlands för sin försörjning. Bland ungdomar är arbetslösheten nära 25 procent. Den informella sektorn är stor och de som arbetar där har ofta mycket dålig arbetsmiljö och ingen som helst trygghet. Av dem som har formell anställning arbetar de flesta inom industrin och tjänstesektorn, men också i jordbruket.
Fackliga rättigheter är lagstadgade men kränkningar är mycket vanliga. Strejker är lagliga och förekommer ofta. Facket har en stark ställning i samhället och var en av de viktigaste aktörerna i upproret våren 2019 som tvingade president Bouteflika att avgå.
ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
Algeriet har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men brott mot konventionerna sker ständigt.
- ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
- ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
- ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
- ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
- ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
- ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- ILO 138 – Minimiålder för arbete
- ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete
Den fackliga landsorganisationen Union Générale des Travailleurs Algériens (UGTA) var från början en del av befrielserörelsen. UGTA spelade en avgörande politisk roll när enpartisystemet föll samman 1989. UGTA har deklarerat sitt oberoende från alla politiska partier, men har kritiserats för sitt nära samarbete med FLN, det ledande partiet.
UGTA har drivit kampanjer mot sexuella trakasserier och en framgångsrik kampanj har ökat andelen kvinnor på arbetsmarknaden. UGTA som har 2 567 600 medlemmar är anslutet till ITUC, Union Syndicale des Travailleurs Magrebiens Arabe, USTMA och Organisation of African Trade Union Unity, OATUU. OATUUs generalsekreterare Arezki Mezhoud kommer från Algeriet.
En alternativ centralorganisation har bildats trots starkt motstånd från myndigheterna; CGATA Confédération générale autonome des travailleurs en Algéri med 268 900 medlemma är också anslutet till ITUC.
Maj 2019, Kjell Kampe.
För mer information kontakta info@uniontounion.org
För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Den fackliga nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.
