Venezuela

Historia

Venezuelas moderna historia har präglats av de enorma oljetillgångarna, landets välsignelse och förbannelse. Oljan lade grunden för den moderna statens framväxt, landets industrialisering och en stadigt förbättrad levnadsstandard på 1970-talet. Landets beroende av oljan skapade dock  mycket korruption som spred sig både i det ekonomiska och politiska systemet. Efter en ekonomisk kollaps och djup politisk kris på 1980- och 90-talet valdes Hugo Chavez till president 1998 på löftet att helt göra upp med den gamla korrupta republiken. Han styrde fram till sin död 2013 och hans ideologi präglar fortfarande landets politik.  

Statsskick och politik

Venezuela är en federal republik styrd av presidenten som väljs för en period på sex år. Nationalförsamlingen har 167 ledamöter som sitter i fem år.
Under Chavez tid genomfördes populära sociala investeringar som minskade fattigdomen men samtidigt ökade den politiska polariseringen som ledde till våldsamma konflikter mellan anhängare och motstånadare till Chavez.

Efter Chavez död 2013 valdes Nicolas Maduro till president med knapp marginal. Det fallande oljepriset och obalanser i ekonomin har lett till en djup ekonomisk kris de senaste åren som försvagat Maduro och i december 2015 vann oppositionen en stor majoritet av platserna i parlamentet och bröt därmed chavismens långa maktmonopol. Sedan dess har den ekonomiska och politiska krisen förvärrats och landet befinner sig i ett dödläge med ökat våld och konfrontation mellan olika institutioner och grupper i samhället.

Ekonomi

Venezuelas ekonomi är helt beroende av oljan som svarar för runt 95 procent av exportinkomsterna och mer än hälften av statens intäkter. Försöken att diversifiera ekonomin har inte lyckats och de senaste årens ekonomiska politik med priskontroller och hårda regleringar har reducerat den nationella produktionen till ett historiskt minimum. Oljepriset har mer än halverats på ett par år och lett till enorma ekonomiska problem och bland annat världens högsta inflation.

Den fackliga situationen

Arbetsrättslagstiftningen främjar föreningsfrihet för alla löntagare med undantag för medlemmar av de väpnade styrkorna. Miljontals anställda saknar dock möjlighet att föra kollektiva förhandlingar och de politiska motsättningarna har lett till en mycket osäker situation på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsministeriet favoriserar regeringstrogna förbund.
Våldet mot fackliga ledare har ökat de senaste åren men handlar i de flesta fall om interna uppgörelser mellan korrupta fackföreningar som köper och säljer kontrakt till stora arbetsplatser för att på så sätt kunna erbjuda sina medlemmar jobb. 

Fackliga organisationer

Den av Chavez reformerade författningen förskriver fackliga val i slutet av varje mandatperiod, att fackliga ledares mandat inte kan förlängas och att valen måste ske i allmänna, direkta och slutna omröstningar. Detta uppfattas som en uppenbar inblandning i interna fackliga frågor och ILO har i flera år krävt att regeringen garanterar fackföreningarnas autonomi.

Regeringen vägrar erkänna den historiskt största centralorganisationen CTV som representant för landets fackförbund och förhandlar istället med regeringsvänliga nybildade förbund.

Det finns två IFS-anslutna centralorganisationer: Confederación de Trabajadores de Venezuela (CTV) och Alianza Sindical Independiente (ASI).