Turkiet

Turkiet är en euroasiatisk enhetsstat och republik. Av OECD-staterna är Turkiet det fattigaste. Välståndet i Turkiet är dessutom mycket ojämnt fördelat. Det råder djupa klassklyftor, men kanske ännu större klyftor mellan stad och landsbygd. 

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
780 580 kvadratkilometer
Huvudstad
Ankara
Religion
99,8 procent är muslimer
Invånare
80,3 miljoner
BNP/Invånare
20 400 US-dollar
Språk
Turkiska är officiellt språk, därutöver talas kurdiska, arabiska, armeniska och grekiska
UNDP/HDI
Rangordning: 72, Index: 0,761
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad: 

Hälften av arbetskraften i Turkiet arbetar inom jordbruket. Men den turkiska staten har främst satsat på att utveckla industrin. Flera basindustrier är statsägda. Den turkiska ekonomin står för närvarande inför djupa problem. För att förbättra ekonomin har regeringen drivit igenom ett omfattande privatiseringsprogram med målet att sälja en tredjedel av de statliga företagen. Privatiseringspolitiken har mött hårt fackligt motstånd.

Den fackliga situationen: 

Landets största fackliga centralorganisation är Türk-is med drygt 800 000 medlemmar. De största medlemsförbunden är textilarbetareförbundet, vägarbetareförbundet och metallarbetareförbundet. Türk-is, som är den äldsta av de fackliga organisationerna, har anklagats för att vara alltför lojal med staten och arbetsgivarna. Försvarare av Türk-is hävdar att det finns olika falanger inom organisationen och att vissa förbund fungerar som genuina fackföreningar.

Näst störst är den muslimskt inriktade fackliga rörelsen Hak-is. Hak-is, grundades i mitten av 70-talet som ett muslimskt orienterat alternativ till de två andra organisationerna. Enligt egna uppgifter har organisationen omkring 340 000 medlemmar. De största medlemsförbunden organiserar skogsarbetare, träindustriarbetare, livsmedelsarbetare och textilarbetare. Hak-is organiserar också många lantbrukare.

Centralorganisationen DISK var den starka kraften under det fackliga uppsvinget under slutet av 70-talet. Efter militärkuppen i september 1980 blev DISK förbjudet, organisationens finanser beslagtagna och 264 av organisationens ledare fick fängelsestraff. Först 1991 blev DISK åter lagligt. DISK är en betydligt mer radikal organisation än Türk-is, i ledningen för DISK finns en rad personer med nära band till det socialdemokratiska partiet CHP. Organisatoriskt är DISK starkast bland pappersarbetare, bankanställda, kommunalanställda och inom hotell- och turism. För närvarande redovisar DISK att man har omkring 30 000 medlemmar.

KESK, som endast organiserar offentliganställda, uppger att man har omkring 300 000 medlemmar.

Türk-is, DISK, Hak-is och KESK är alla medlemmar av Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS). Samtliga fyra organisationer är också medlemmar av Europafacket (EFS).

Fackliga organisationer: 

Det finns fyra fackliga landsorganisationer i Turkiet: Türk-is, DISK, Hak-Is och KESK som organiserar offentliganställda. 

Mats Wingborg, uppdaterat 2016

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.